Min farmors och min Poesibok

Detta är min farmor Hildas vackra poesibok med mörkgröna sammetspärmar som jag har fått ärva.

Så här skrev en god vän till farmor i hennes poesibok i samband med att Hilda  förlovade sig med min farfar Per år 1900:

Dock jag vet att det är kerlek bara

Hilda det är gott att älskad vara

Stark är kerleken och ljuflig är han

men till offer våra lif begär han.

Jenny Nilsson

… och så här skrev min farmors mor i samma bok:

Knota ej om du ibland får lida

sköt din pligt och sedan knalla på

lifvet nog har det sin mörka sida

men det har sin ljusa likaså

Munkagård den 26 Januari 1901

Din Moder

På min 7-årsdag fick jag en poesibok med knallröda plastpärmar. Jag tyckte den var jättefin. Det var ju nytt på 1950-talet med plast. Men som jag ser den idag är den definitivt inte vacker, men i den finns många trevliga verser skrivna så jag är mycket glad för min nu mer än 50 år gamla poesibok. Här nedan har jag kopierat in några av verserna.

Min goda vän Margareta hade också en röd poesibok med plastpärmar, men den var formad som ett hjärta. Inte utan att jag var lite avundsjuk.  Så här har jag skrivit i Margaretas poesibok 1962:

Denna  Mina VÄNNER bok fick jag i julklapp 1961 och i den står det mycket roligt.

Jag skrev själv i boken samma kväll jag fick den. Jag skrev bland annat att jag avskyr kolsoppa och att min högsta önskan var att resa till Amerika. Min högsta önskan vid 11 års ålder uppnådde jag vid 40 års ålder. Sjuksköterska har jag sedan dess aldrig haft en tanke på att bli, men jag blev läkarsekreterare, trots att jag inte ens kunde stava till kålsoppa, så lite åt det hållet var det ju i alla fall.

Hasse skrev också i boken julafton 1961. Hans högsta önskan uppnådde han aldrig – spela boll i Norrköping, men det var säkert helt okej för honom att ”bara” spela i Mellby och Skottorp. Lastbilschaufför ville Hasse bli och blodkorv var det han avskydde mest.

Ullas högsta önskan var att få en egen häst och hon avskydde också kålsoppa och kunde dessutom stava till det. Lars-Eric ville bli kriminalpolis, Margareta avskydde mest Stygga pojkar och råttor och så ville hon bli lärarinna. Arnes högsta önskan var att bli snickare, Bo ville bli fältflygare och Lars-Ivar slöjdlärare eller statspolis. Unos högsta önskan var att få helfria måndagar och Ingvars att Sverige skulle vinna VM i ishockey 1963. Sven-Anders högsta önskan var att få bli stark och så ville han bli filmkritiker.  Claes skrev när han var 128 cm lång och vägde 26 kg att hans högsta önskan var att vinna tvåhundratusen kronor och att bli fotbollsproffs!

Så här skrev Christer den 25 januari 1962. Hans högsta önskan var att få en olivgrön Volvo PV 544, B16 special 2.

Detta är ett litet axplock av vad som står i boken.

Read Full Post »