Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Andra Världskriget’ Category

Första världskriget

Det enda jag egentligen har hört berättas om första världskriget är att de inkallade var mycket trötta på att äta lax.  Det fanns säkert mycket gott om lax i havet på den tiden. Det var ransonering bland annat på kaffe och socker.

image-10

1917 skrev min far nedanstående vers i sin mors poesibok. Kriget pågick för fullt, far var 12 år gammal och det var brist på mat och mycket annat.

 

Det tjugonde århundradets 17:e nyår

Då talas det mycket om födan, gunås

Mest om hur mycket bröd man får

”Båd” morgon och kväll är det ”päror och sås”.

”Päror” måtte det väl bliva

men då randas den dag

att även beslag

på ”päror” det skall bliva.

NP

 

image-9Denna s.k. ko-tia har jag i mina gömmor. Sådana här sedlar gavs ut under första världskriget p.g.a. att det var brist på silver.

 

Andra världskriget

I början på september 1939 var det fortfarande mycket vackert sommarväder. Mor har berättat att hon var ute i Mellbystrand och badade vid krigsutbrottet. I början av kriget var det stort kaffekalas hos fiskaren Albert Brodd. Då hörde dom flera flygplan flyga förbi. När kriget rasade var de som bodde vid kusterna tvungna att mörklägga sina hus. Flygplanen följde kustlinjerna på den tiden. När kalaset var slut och det var dags att skiljas åt pratade de om sin rädsla för att det skulle dröja innan de skulle kunna träffas igen på grund av det pågående kriget. 2014-01-24 061

Hallandsposten måndagen den 4 september1939

2014-01-24 060

Hallandsposten tisdagen den 8 maj 1945

 

I april 2010 besökte vi koncentrationslägret Auschwitz och förintelselägret i Birkenau där cirka en och en halv miljon människor mördades.  Det är oerhört svårt att förstå att detta kunde ske så nära Sverige och för inte alls så länge sedan.

Det var mycket märklig stöld av denna skylt i Auschwitz 2009. Skylten är funnen och tillbakalämnad.

Den 15 april 1944 såg min far ett amerikanskt jaktplan störta vid

Svensfält, Skummeslöv

I juli 1992 var det ett gäng entusiaster som grävde upp resterna efter det störtade planet vid Svensfält . Jag tog med far ut dit för att titta när dom grävde. Dom tittade knappt upp när vi kom, men när far började prata om att han var ögonvittne eller i alla fall öronvittne blev dom jätteintresserade. En reporter från Laholms Tidning tog sedan också far med dit och skrev ett reportage:

Jag hörde en flock plan och gick ut för att titta, men jag kunde inte se några då det var låga dimmoln, men jag hörde dem. Plötsligt syntes en blixt eller låga på himlen och ett plan störtade. Jag cyklade de ca 400 meterna till nedslagsplatsen och var bland de första där. Det slog upp flammor från hålan där planet störtat. Piloten låg 60 meter därifrån. Fallskärmen hade inte löst ut ordentligt. Efter en stund kom fjärdingsman och tidningsmän.”

Nils tog cykeln och cyklade hem igen. Han selade hästarna och fortsatt med vårbruket.Länge hade kriget varit en del av vardagen.

– Om man var ute och cyklade om kvällen kunde man rätt som det var få en ficklampa i an­siktet och en man med gevär frågade vem man var och i vilka ärenden man var ute. Det kom inkallelseorder till nästan var och varannan. Det var flera plan som störtade i trakten runt Laholm, berättar Nils. Jag tror att det var svenskar som sköt ner planet som störtade vid Svensfält. – Jag hörde inga skott, men det skulle vara omöjligt att höra eftersom planen dånade så.

Nils tror att planet var på väg mot Hamburg. Planet som störtade var en Mustang, normallastat skulle det vägt 4,5 ton.”

Svensk Flyghistorisk Förenings webbplats kan man läsa följande: Skummeslöv Svensfält: Minnessten över Löjtnant Edward E Phillips  från New Jersey som omkom 1944-04-15 när hans Mustang P-51B-1-NA, 43-12126. USAAF 355 Fighter Squadron, 354 Fighter Group störtade.

Svensfält

Minnessten

1975_London_2_05

Adolf Hitler på Madame Tussauds vaxkabinett fotograferad när vi besökte London 1975. Längst ner i källaren fanns denna inglasade vaxdocka föreställande den fruktade diktatorn.

 

Ransoneringskort

I Laholms landskommun fanns Lagans kristidsnämnd som inrättades 1941. Kristidsnämnderna lydde under Statens livsmedelskommission. Det var till kristidsnämnderna alla fick vända sig för att få personkort. Med personkortet fick man inköps­kuponger för kaffe med mera. Christer som är född 1944 hade ett eget personkort.

  

ransoneringskort

 

Det var alkoholransonering från 1917 och ända fram till 1955. Det krävdes att man hade en motbok för att få köpa alkohol. Gifta kvinnor (!), ungdomar under 25 år och personer utan fast bostad kunde inte få någon motbok. Ransonen varierade under årens lopp. Restauranger fick inte servera alkohol utan mat. Bilderna nedan är på min fars motbok.

 

IMG_0487

IMG_0483

Krigsvintrarna

Vintrarna 1940, 1941 och 1942 var sällsynt kalla och kallades allmänt för krigsvintrarna.

10 mars 1940_2

Här är det min mor och far, Alfhild och Arne Brodd som poserar på isbergen. Foto: Fritz Brodd

10 mars 1940

Bilderna är tagna den 10 mars 1940. Det var väldiga isberg ute vid stranden.  Vad jag vet har det aldrig varit så stora isberg i Mellbystrand sedan dess.

Vargavinter 2010

December 2010 var den kallaste decembermånaden sedan mätningarna började i slutet på 1800-talet. Bilden nedan tog vi på nyårsafton på samma ställe som bilderna ovan.

Nedan ett par bilder på M/S Saltkråkan vid piren i Jönköping annandag jul.

 

 

 

 

 

 

Väderrapportör i Mellby

I Mellby fanns det en väderrapportör som hette Vilhelm Johansson. Han bodde i ett hus vid Fabians vre´, i hörnet när man kör 24:an från Laholm ut mot Mellbystrand och svänger ner mot södra Mellby och Skottorp. Huset är rivet och en rondell är byggd där huset låg.

Farbror Ville mätte vattenståndet i Smedjeån kl 8 varje morgon 365 dagar om året från 1908 till 1920. Han rapporterade uppgifterna till Hydrografiska byrån i Stockholm. För det fick han 10 öre om dagen. Under de 12 åren fick han ingen löneförhöjning. Han fortsatte att mäta väder i 50 år. Under de åren var det i Mellby varmast den 10 juli 1940 och den 30 juni 1947 med +35,5 grader. +38 grader är det varmaste som har uppmätts i Sverige och det var i Målilla 1947 och lika varmt var det i Ultuna 1933.

Kallast var det i Mellby den 20 februari 1940 med 32 minusgrader. Jag har svårt att tänka mig att det varit kallare än så i Mellby efter det att fabror Ville slutade rapportera väder.  Köldrekordet i Götaland lär vara minus 38,5 grader i januari 1918! Det rekordet står sig än idag februari 2010 trots att det vintern 2010 slås rekord efter rekord. Mer snö än någonsin på många håll i södra Sverige och rekordmånga dygn med minusgrader. I Jönköping har det varit 59 dygn i sträck med minusgrader.

Bilden på Vilhelm Johansson är tagen ur Mellbyboken som gavs ut 1990

 

Krigsbarn från Finland

Mer än 70 000 finska barn skickades till Sverige. En stor grupp kom till Laholm och barnen, som inte kunde ett ord svenska, hade namnskyltar om halsen. Nästan alla familjer som hade möjlighet tog emot minst ett finskt barn. Heikki född 1936 kom till mina föräldrar och Solle till Emmy och Gunnar i affären.  Mor och far tyckte mycket om Heikki. I början pratade han förstås bara finska och han pratade mycket så mor och far blev förstås lite trötta eftersom dom inte förstod något av vad han sa. De första svenska ord han lärde sig säga var enligt far; ”tyst påg”. Jag hörde far berätta det för Heikki och hans mor Vieno när vi besökte dem i Finland 1970 och dom skrattade gott åt det.

Heikki blev rädd när han hörde ljud och såg sken som påminde om bomber eller liknande, så han hade nog varit mitt i kriget i Finland. Heikki började skolan i Mellby och lärde sig svenska mycket bra. När kriget var slut åkte han tillbaka till sin mamma i Finland. Heikkis pappa levde inte och jag vet inte om han hade omkommit i kriget redan innan Heikki skickades till Sverige. Våra föräldrar höll kontakt med Heikki och Vieno i alla år och Heikki var och hälsade på ett par gånger på 1950- och 60-talet. Mor, far och jag hälsade på Vieno och Heikki i Helsingfors 1970. Vi flög från Torslanda i Göteborg och det var min allra första flygresa! Vi blev mycket väl mottagna.

Det måste ha varit ett oerhört stort trauma för alla dessa tusentals barn att skiljas från sina föräldrar och bli skickade på tåg via Haparanda (!) till ett land med ett helt annat språk. Resan gick inte över Östersjön på grund av risken för minor. Mor och far blev oer­hört fästa vid Heikki och jag tror att det även för dom var ett stort trauma när han åkte tillbaka till Finland. Men kanske var dom helt inställda på det, eftersom dom hela tiden höll kontakt med Heikkis mamma Vieno. Hon skickade presenter, skrev ofta brev och skickade telegram efter att han flyttat tillbaka. T.ex. har jag två böcker MANNERHEIM MINNEN som mina föräldrar fick till julen 1951. Heikki ringde emellanåt och kom och hälsade på några gånger. Hösten 1995, ett par månader innan far gick bort, var Heikki och hans fru och hälsade på far. Far var ganska skröplig då.

clip_image006clip_image004

Från finska staten fick alla som tagit hand om krigsbarn en medalj och en fin bok om Finland. Medaljen som våra föräldrar fick har jag nu.

Text på baksidan av medaljen: BENIGNITATIS HUMANAE, FINLANDIA MEMOR

Läs gärna mer i min blogg.

 

Annonser

Read Full Post »