Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Kläder, Kosmetika, Tvätt m.m.’ Category

eivor-med-bollt-12Det första minnet jag har av att få nya kläder är när jag var hos min moster Ester och provade en teddykappa som hon sydde till mig. När min lekkamrat Lars-Eric och jag var och fotograferade oss hos Foto Dahlqvist i Laholm hade jag en vinröd sammetsklänning med vit krage och när vi tog familjefoto hade jag en blå västklänning. Min första examensklänning (1957) var vit med rosa blommor och jag tyckte den var jättefin. Klänningarna hade min moster sytt. En stor vit rosett i håret hade jag och de flesta töser alltid på den tiden när man skulle vara fin. Untitled-7 Bilden ovan är från 1911 och det är min mor och hennes bror Axel. Mor drar upp klänningen för att visa att hon har fina spetsbyxor.

Förkläde hade tanterna alltid utom när de gick på kvällskalas eller besökte någon på söndagarna. Förkläden fanns för alla möjliga tillfällen. Det var både för att skydda kläderna och praktiskt med fickor där man till exempel kunde ha sina syattiraljer eller tvättklämmorna. Mor sydde flera midjeförkläden med stora fickor till mig. Ett var rosa och dekorerat med vita ziczacband. I syslöjden fick vi sy ett avancerat kritvitt förkläde som jag aldrig har använt.

Bilden ovan är tagen 1938 på syföreningstanter (som jag tror är i 30-årsåldern) från Mellby och Mellbystrand.

Det är min mor (29 år gammal) som har en av bröderna Brodd i knät. Alla har sina syförkläden på sig utom tant Algie. Jag tror att det är Fritz Brodd som har tagit bilden.

Denna bilden är tagen 1942. Min svärmor till vänster, hon var 18 år gammal då, och hennes väninna var så här prydligt klädda i så unga år. Dom har häftiga fårskinnshandmuffar med fack i till pengabörsen.

Far hade alltid långärmad skjorta och för det mesta hade han den översta skjortknappen knäppt hur varmt det än var. Bad- eller kortbyxor har jag aldrig någonsin sett honom i. På gamla dagar följde han med ut till stranden några enstaka gånger. Då hade han en stol och sin kikare med sig och satt i sin långärmade skjorta och långbyxor. Vi ungar skyddade oss verkligen inte för solen utan klädde av oss så mycket som möjligt och brände oss ordentligt många gånger varje sommar. Det straffade sig för mig på äldre dagar (hade ett malignt melanom 2009). Det straffade sig sju resor värre för min älskade make. Han avled i apil 2014 i malignt melanom som spridit sig.

Tuffa grabbar i början på 1940-talet. Det är min svärfar i mitten i kritstrecksrandig kostym med vida byxor.

Denna pryl hittade vi hos svärföräldrarna 2012. Vi fattade först inte vad det var,  men svärfar berättade att han fått den på 1940-talet och det är en slipspressare som är tillverkad på Allmecks i Habo. Jag tror inte att den varit använd många gånger för den låg kvar i sin originalförpackning.

Blå eller vita tunna sockiplast hade alla på gymnastiken. Sockiplast är ett svenskt påfund från 1950-talet. Det blev också på 1950-talet vanligt med nylonstrumpor, skjortor i charmeusenylon etc. Terylene och banlon var andra material som kom då.  Kvinnorna tyckte säkert det var en befrielse att inte längre behöva stryka alla skjortor. Strumpbyxor fanns inte så när man skulle ha kjol var man tvungen att ha ”höfthållare” med strumpknäppen. Det var verkligen obekvämt. Tidigare var det livstycke med en massa hakar och hyskor eller korsett som gällde, men det har jag aldrig haft, men jag minns att mor hade det. Det mest märkliga i underkjolväg som jag haft var en hemmasydd rosa skumgummiunderkjol. Den var helveckad ända uppifrån midjan och alltså sydd i skumgummi som kunde köpas i metervara.

Efter att Ingemar Johansson hade blivit världsmästare i boxning 1958 hade mina bröder Hasse och Christer och nästan alla killar Ingomössor. Det var stickade svarta mössor som uppe på skulten var i olika färger. Hasse hade en som var blå  upptill och Christer en röd – se bild nedan.

1960_DIA_Christer_09

När jag gick första året i realskolan (1962) fick jag min första täckjacka. Den var ljusblå. Jag tror att det var ganska nytt (i Laholm i alla fall) med täckjackor då.

 

Här är jag (till höger)och mina kompisar i hemmasydda kläder i början på 1960-talet.

På sommaren hade ”alla”  i början på 1960-talet prasselkappa. Det var en slags nylonkappa som kändes lite plastaktig och jag tror att den var både vind- och vattentät. Den var som en trenchcoat i modellen. Dom fanns bara marinblå och bruna och jag hade en brun.

Elastabyxor var populärt och jag fick ett par bruna och ett par mörkblå. De var som skidbyxor med hälla om foten. De häftigaste tjejerna i skolan hade orange elastabyxor, men det var inte att tänka på för min del att be om pengar till orange byxor. De häftigaste elastabyxor jag hade var ett par pepitarutiga. På bilden ovan min svägerska  med touperat hår, elastabyxor och röda sockar! Och min svåger med vita trätofflor och röda sockar. Jag tror året var 1965!

Mina första riktiga jeans köpte jag på Tempo i Halmstad. Dom var av märket Lee och dom var stora i midjan och smala över höfterna.  Det hade då i början på 1960-talet börjat bli populärt med jeans, men det fanns vad jag vet inga tjejmodeller, i alla fall inte i vanliga varuhus. Jeans var fortfarande då arbetarbyxor. Även jag har vant mig vid att man kan ha blåjeans till ”fint”.

Realister 1965

Så här var jag och några kompisar – Eivor, Britt-Marie, Anette, Lilian – klädda när vi hade tagit realexamen 1965. Jag hade bytt från min turkos Chanel-inspirerade tantiga dräkt, som jag hade när jag tog realen, till min blå plisserad terylenekjol och en enkel vit blus som väl var lika tantigt, men som jag kände mig mer hemma i.

Jag tror att alla tjejerna hade dräkt när vi tog realexamen. Min var alltså lite Chaneltyp och turkos. Den blev liksom min brudklänning bara använd en gång.

I mitten på 1960-talet hade ”alla” utom sunarna och raggarna parkas eller skepparjacka.

Copy (2) of PS Boones vid Selmas_1

Killarna på bilden var s.k. mods och spelade i PS Boones, ett av många okända pop-band i Halmstad på 1960-talet. Han som är ljus, mest långhårig och har skepparjacka är jag gift med sedan mer än 30 år.  Skepparjacka eller parkas var det som gällde.

Copy of PS_Boones_3 copyPolotröja hade alla!

Jag hade en grön parkas 1965. ”Alla” skrev namnen på sina idoler med tusch på sina parkasar. På min skrev jag DONOVAN med stora bokstäver mitt på ryggen. Beatles, Hepstars med flera hade jag också textat på den. Jag är fortfarande förvånad över att inte föräldrarna blev arga. Jag hade nog delvis finansierat min parkas själv, eftersom jag jobbat varje sommar, och det kan ha bidragit till att dom inte blev förgrymmade och så var det ju förstås det att ”alla” gjorde likadant. Som jag ser det idag var det ju inte klokt att förstöra kläderna på det viset. Skeppar­jacka och skotskrutiga byxor som var utsvängda nertill hade jag när jag gick de sista åren i realskolan.

Min kompis från Göteborg kom till Mellbystrand och hade en äkta Bognerjacka. Oj va avundsjuk jag var. Bogner– Kitzbüheljackor var mycket populära och jag fick skriva efter en Kitzbühelkopia från Gunnars postorder eller om det möjligen var Rowells. Denvar svart och kostade inte mer än en bråkdel mot de äkta jackorna.  Det häftigaste med den var att det var en delad lite grövre dragkedja och en liten snedficka med dragkedja högt upp på ärmen. Det var nymodigheter på den tiden.

Untitled-05Untitled-9 Här alldeles i början av 1970-talet var det lite tuffare stil och om någon idag (2009) skulle komma i sådana här kläder och solglasögon så tror jag ingen skulle tycka att det såg omodernt ut.  Kul att allt (det mesta i alla fall) kommer tillbaka.


03 1971 Eivor Volvo121

Brun manchesterkeps har jag här. Den gillade jag verkligen.

svarta gänget

Helsvart var mycket vanligt även i början på 1970-talet. Jag hade svart sammetsband med en medaljong runt halsen.

Här har jag betydligt färggrannare kläder.  Jag provar träskor, eller tofflor som man säger i Skåne och Halland. Jag köpte inte dom gula men däremot ett par svarta platåträskor med målade blommor på! – se bild nedan.

Stilig i fluga var Gertolof när vi skulle gå på bröllop i början på 70-talet.

Här är vi också klädda för att gå på bröllop i början på 70-talet

Elegantare än så här var det inte när vi gifte oss i Rådhuset i Halmstad 1976. Tulpanerna hade vigselförrättaren med sig och han satte dom i en glasburk (gammal marmeladburk) på skrivbordet.

Citat från någon gång under första halvan av 1980-talet: ”Pappa får vi låna kläder av dej för vi ska leka förr i tiden?Den pappan var min bror Hasse!

Kosmetika m.m.

Utöver tvål och schampo tror jag Eau de Cologne 4711 var det enda i den vägen som jag minns att mor över huvud taget hade. Inte ens läppstift eller puder tror jag att hon någonsin använde eller ägde. Ända sedan konfirmationen förlitade hon sig nog på råden om en ung flickas bästa försköningsmedel som det stod om i anteckningboken från hennes konfirmationstid någon gång på 1920-talet:

1. Förnöjsamhet. Medel mot för tidiga rynkor. Förnöjsam var och tålig under all Din tid så skrynklas ej din panna så grumlas ej din frid.

2. Gott lynne. Allmänt försköningsmedel om medlet användes flitigt varje dag, du bibehåller ungdom och behag.

3. Deltagande. En högre glans ditt öga får om för andras nöd du fällt en tår. Håret rullade hon efter tvätt upp på hårspolar och använde lite öl som läggningsvätska. Att vara hel och ren var det absolut viktigaste. Men när hon skulle iväg någonstans var hon mycket noga med att vara fin i håret och ha fina kläder. Niveakräm, Brylcreme och Helosan är produkter som jag minns från 1950-talet. Fårtalg använde mor emellanåt till nariga händer och fötter. Den luktade inte gott.

2014-03-29 102
När jag började måla mig efter konfirmationen (1964) var det ljusrosa läppstiftet Shantung 23 och kakmascara jag använde. Shantung 23 hade “alla”. När jag skulle gå ut och dansa eller gå på fest målade jag även eyeliner.

Mitt första läppstift och ett par Lee-jeans (jag tror knappt att det fanns några andra jeansmärken) köpte jag för egna ihoptjänade pengar på Tempo på Öster i Halmstad.

När man tvättat håret tog man läggningsvätska (fanns att köpa i små flaskor) i det och rullade sedan upp håret på hårspolar/papiljotter. Min mor använde ibland öl som läggningsvätska, det funkade
2009_0807(002) bra men jag ville ju inte att mitt hår skulle lukta öl! Fast att mitt hår är lite självlockigt så var det till att rulla upp det på hårspolar – se bild, en färg för varje storlek. Jag minns flera ännu äldre och ännu obekvämare typer av papiljotter, men jag har inga kvar. En del sov till och med med håret upprullat. Det har jag definitivt aldrig gjort. Det var före hårfönarnas tid. I början på 1960-talet var det mycket
populärt att toupera håret så att det blev alldeles trassligt och så sprejade man och kammade det slätt utanpå trasslet, men det var inte lätt att få till för mig som har tunt hår. Vi hade en torkhuv  med ett bordsstativ. Jag har ingen bild på den, men hittade ett annat blogginlägg med bilder på en ca 50 år gammal torkhuv och bilder på fler slags gamla papiljotter. Kolla här. Carmen curlers var värmespolar, dom funkade inte till mitt tunna hår, men min kompis som jag delade lägenhet med när jag flyttat hemifrån (1968) .

 

Sängkläder/handarbeten m.m.

Innan skumgummimadrassernas tid fanns det tagel-, halm- och vadd-madrasser. Mor och far hade tagelmadrasser i sina sängar. I en brun utdragbar barnsäng, som vi ungar fick sova i när vi slutat med blöja, var det halmmadrass om jag inte minns helt fel (det låter som 1800-tal). Jag har funderat på om anledningen att man hade halmmadrass var att det ibland blev blött i sängen. Det var ju före den plastade frotténs tid. Att byta halm och tvätta madrassvaret var ju ett billigt sätt att fräscha upp madrassen. Vi hade mörkröda tunga vaddtäcken och dom gick förstås inte att tvätta, men dom luftades (vädrades) ganska ofta. Vi hade också röda så kallade sticketäcken med sidenaktigt tyg med fina mönsterstickningar på.

IMG_0648Alla överlakan var försedda med handvirkade spetsar och många också med broderade monogram – det var före påslakanens tid. Örngotten var också försedda med monogram, handvirkade spetsar och två eller tre par band. En del lakan var sydda av handvävt linne, men vi hade också bomullslakan. Underlakanen blev förstås mest slitna på mitten och innan det gick hål så klippte man eller rev itu dem på längden och ”eggavände” lakansdelarna. Delarna syddes ihop på mitten med en fin söm och så kunde man slita på lakanen ännu mycket längre.

Mor och alla hennes systrar handarbetade mycket. Dom vävde, broderade, stickade, virkade, vävde flamskt, sydde näversöm och allt vad det var. De allra finaste dukarna tycker jag var de i engelskt broderi. HurDSCF6130 i allsin dagar de kunde brodera så mycket fint innan elektriciteten kom är ofattbart. Det var lite status på landet att ha ett fint linneskåp med fina textilier och superordning i det. Allt skulle vara manglat eller välstruket. Jag är säker på att alla släktingar som vår kusin och hans fru från Kalifornien  besökte vid deras Sverigebesök 1988 hade sina allra finaste välmanglade dukar på matborden när dom fick Amerikabesök. När vi besökte dem 1990 i Kalifornien hade dom en rosa enfärgad duk i något syntetmaterial på matbordet Den tvättades och torkades i torktumlaren och lades sedan direkt tillbaka på bordet igen.

Mor hade en vävstol som köptes direkt från Glimåkra i slutet på 1950-talet. Hon vävde mest mattor, det var tras-, filt-, plast- och garnmattor. Mattrasor klipptes av utslitna kläder, lakan och till och med filtar. Speciellt garn och plastremsor att väva mattor av fanns att köpa. Det var nytt med plastmattor och det var också populärt att knyta mattor av plastremsor. Jättefula var dom knutna plastmattorna, men dom var roliga att göra. Ryamattor var också populärt och mor knöt flera stycken.

Min farmor var en av alla bingerskor i södra Halland, hon hade farfar och tre söner att sticka (binga) till så jag tror inte det var mycket hon stickade till Hallands Hemslöjd. Men det var det många andra bingerskor som gjorde och livnärde sig på det. 2011 kom två bingemössor med halländskt mönster på frimärke. Till höger Bingerska – staty i Våxtorp.

Jag broderade ganska mycket när jag var yngre, men har definitivt slutat med det. 1976 (samma år som min dotter föddes) broderade jag denna Clara Weaver tavla. Är fortfarande lite imponerad av mig själv.  När jag och väninnorna åkte till Köpenhamn förr  så kollade vi alltid i Clara Weavers och Eva Roenstrands butiker. DSCF6123

Tvätt

Den första tvättmaskinen vi hade inköptes i början på 1950-talet. Det var en s.k. pulsator-maskin och den stod bredvid det stora kopparkaret i brygghuset. Tvätten lades först i blöt i kopparkaret. Det var ingen centrifug i maskinen, men upptill på tvättmaskinen var det en vev och två valsar som man körde tvätten igenom så att man slapp stå och vrida för hand. Man tvättade det finaste först, körde tvätten genom de två valsarna och la den i karet igen för sköljning. Därefter kördes det som var lite smutsigare i samma vatten och till sist blåkläderna (arbetskäderna).

Far hade alltid till vardags en blårutig näsduk i fickan, så näsdukar fanns det alltid många i tvätten. I förkylningstider var det förstås extra många och då hällde man salt i blötläggningsvattnet för det löste upp snoret. (Tack och lov för dagens pappersnäsdukar.) Jag var inte gammal när jag fick lära mig stryka näsdukar, vika och lägga dem i snygga högar. Jag hade fina näsdukar med blommönster och spetskanter. Jag hade också näsdukar med sydd langettkant och med mitt namn broderat. Till konfir-

mationen fick jag en speciell konfirmationsnäsduk. Den var tunn och med bred spetskant.

Trots tvättmaskinen var det mycket jobb med tvätten, men ändå inte jämförbart med hur det var tidigare. Mor har berättat hur dom sköljde tvätt i ån. På vintrarna fick dom många gånger hugga hål i isen.

GL_06

Tvättbykning vid Smedjeån i Mellby på 1920-talet.

Bilden är från Mellbyboken som gavs ut 1990.

Vi hade en stor klumpig kallmangel på vinden. Där manglades handdukar och lakan. Frottéhanddukar tror jag knappt fanns på 1950-talet, vi hade i alla fall inga, utan det var mest linnehanddukar. Örngotten strök man och på de  finaste skulle banden förutom att strykas även krusas. Det fanns ett speciellt verktyg för det, men något sådant hade vi inte utan det gjordes med en vanlig bordskniv. Jag fick lära mig hur man gjorde, men jag har definitivt inte praktiserat det i vuxen ålder. 

 Denna gamla mangel finns på Spinnet i Habo (alldeles nära där jag bor) och på den får jag mina gamla linnedukar manglade (2012).

0907090197Tvättmedlen som jag kommer ihåg är Jör och Surf.

IMG_0134Bilden till höger är på en Wascatormaskin från 1950-talet. Den är halvautomatisk och i den är det även centrifugering. Den använder mina svärföräldrar fortfarande till matt-tvätt m.m.

I den första lägenheten jag bodde i slutet på 1960-talet fanns det i tvättstugan maskiner som man programmerade med stora hålkort som var gjorda i plåt och målade i olika färger. Hålkortet för 35-graderstvätt var knallrött. Centrifug fanns det separat.

WC/Bastu/Badrum

I mitten på 1950-talet fick vi ett jättefint badrum hemma. Det byggdes mellan brygghuset och farstun (gården var kringbyggd). Väggarna var kornblå med marmormönster, Perstorpsplatta tror jag det var. Där fanns WC, badkar, tvättställ och varmvattenberedare med en kran som kunde svängas både över tvättstället och badkaret. Tidigare var det utedass och bad i zinkbalja i brygghuset när där eldades som gällde. Hos farmor och farfar i stan var det fina pappersbonader på väggarna i utedasset och som toapapper fick man riva blad ur en gammal telefonkatalog. Detta med badrum var ett fantastiskt lyft. Min lillebror Claes och jag fick bada samtidigt. Vi fick inte ta så mycket vatten vi ville, det fanns ju inte heller så mycket vatten i den lilla varmvattenberedaren. Jag tror att det bara var en kväll i veckan vi fick bada.  I brygghuset fanns också en vedeldad bastu och speciellt far tyckte mycket om att basta. Det var nog bastubad mest i samband med att mor tvättade och ändå eldade för att få varmvatten.

Alla ungar fick bada i skolan på lördagarna antingen man hade badrum hemma eller inte. I skolan fanns bastu och ett stort tvättrum och massor av zinkbaljor. Tant Rut, som var både städerska och baderska i skolan, skrubbade oss på ryggen.

Om du är intresserad av att läsa mer om vad jag skrivit så klicka här.

Annonser

Read Full Post »