Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Lanthandel’ Category

En lanthandel fanns det i södra Mellby från någon gång på 1940-talet och fram till 1976. Det var mina föräldrars goda vänner och grannar Emmy och Gunnar som hade affären. Förutom livsmedel kunde man där köpa sybehör, strumpor, leksaker, porslin, verktyg, redskap, fotogen och mycket annat. Det var förstås värdefullt att ha en affär i närheten och i stort sett alla i byn var köptrogna. Det enda undantag mor gjorde var att på EPA (Enhetsprisaktiebolaget)  köpa en påse nymalet kaffe när hon några gånger om året besökte Halmstad.  Nuförtiden är  “närbutiken” ICA Maxi i Mellbystrand.

Jag var inte gammal när jag skickades till affären för att handla. Jag fick pengabörsen och en lapp där det stod skrivet vad jag skulle köpa – ofta var det skrivet på ett gammalt kuvert. Det var bara att lämna fram lappen så plockade Emmy eller Gunnar ihop vad vi skulle ha. ”Det blev xx riksdaler och xx öre” brukade Gunnar säga. Innan jag själv kunde räkna pengar var det bara att lämna fram pengabörsen. Om jag inte hade någon kasse med så fick jag varorna i en papplåda som jag spände fast på pakethållaren på cykeln. Emmy och Gunnars son Lars-Eric var min lekkamrat. Vi hade alltid jätteroligt och när Lars-Eric skulle till fotograf Dahlqvist i Laholm så ville han att jag skulle följa med och då togs nedanstående bild.

clip_image002

Lars-Eric och jag 1956, Foto Dahlqvist

Så här skriver Lars-Eric om hur bensin- och fotogenförsäljningen fungerade och om fyllegubben som jag också minns: Bensinpumpen vi hade var från GULF. Man pumpade för hand upp bensinen i en glasbehållare så att man på en skala kunde se hur många liter det blev. Sen självrann bensinen i en slang med handtag ner i tanken. I det vita brygghuset kunde man pumpa upp s.k. lysfotogen från ett stort fat som låg utanför huset på grusplanen. Man pumpade upp fotogenen i en tioliters behållare av mässing som hängde på väggen invid trappan upp till loftet. Sedan tappade man fotogenen via en kran med svart handtag ner i någon gammal 75:a eller i en fotogenkanna som kunden hade med sig. Du har säkert hjälpt mig flera gånger med det Behållaren finns fortfarande kvar på samma plats i huset där min kusin Sven nu bor.

Varannan tisdag kom ”Sillagubben” på sin gamla cykel och framtill på den hade han en sillalåda och i den några gamla torra fiskar. Han hade en skitig gammal Vega-keps på sig. Han köpte alltid två pilsner och gick därefter bakom garaget och halsade dem direkt. Jag kommer ihåg att han ibland drack och pissade samtidigt (vi brukade smyga på honom). När han hade lite mer pengar köpte han som omväxling en liten flaska rödsprit och den halsade han också. Jag vet inte var han kom ifrån, han var i alla fall inte Mellbybo. /Lars-Eric

162

Mor och Emmy var mycket aktiva i Röda Korset och skickade mig och Lars-Eric på alla möjliga uppdrag, till exempel att sälja lotter och cykla runt med insamlingsbössa. Vems tös e du? frågade folk när jag kom till sådana vi inte kände direkt. Jag var rädd för att cykla fram till gårdar där det t.ex. fanns ilskna kalkoner som gick lösa. En del byrackor var jag också rädd för.

I huset där Emmy och Gunnar både hade affär och bodde fanns det en liten varuhiss mellan köket och storarummet på ovanvåningen. När det var kalas hissades tallrikar, mat och allt upp och sedan hissade man ner allt som skulle ner i köket igen. Det var mycket fiffigt och sparade förstås mycket spring i trappan.

Denna bild är från 1955. Lars-Eric hade inte ens fyllt 6 år och han står uppe på en hemmasnickrad stege och målar uthuset vid affären och jag nyss fyllda 5 år står nedanför och håller färgburken. Jag har fått bilden av Lars-Eric och vi tror att det är Emmy som är fotografen

På sommaren hade Emmy affär ute vid stranden. Den byggde dom 1955. Numera heter den Strandhugget. Det var inte ovanligt att Emmy gick upp klockan fyra på morgnarna och bakade bröd som hon sålde där. Jag jobbade i sommaraffären på sommarloven 1965–1967 och det gjorde förstås Lars-Eric också. Vi hade jättekul. När vi hade lite för roligt så fick vi lite ”uppsträckning” av Emmy. Gunnar fick ensam sköta den ordinarie affären varje sommar.159

Denna bilden på Snabb-köpet är från 1955. Jag tror inte det var så vanligt på den tiden med just154-001 Snabb-köp som det står på skylten på taket.

Ibland behövde förstås kläder och skor inhandlas och andra ärenden uträttas i stan. Då var det till att åka buss till Laholm. Bussen gick två gånger i veckan. Den gick tidigt på förmiddagen och vi kunde stiga på nere vid vårt mjölkabord. Bussen gick en lång runda ut om Mellbystrand och sedan in till stan. Affärerna jag minns att vi brukade handla i var bl.a. Resia som var typ som ett litet varuhus, Joels, Frummerins, Pahles (sålde tyger), Broms (sålde garner och handarbeten) och Oscaria. Efter ett par timmar gick bussen tillbaka igen så att man var hemma i tid till middagen. Den stod ju inte precis på bordet när hon kom hem så då blev det alltid bråttom så att maten skulle vara klar när far kom in från stallet eller åkern.

1954 fick vi en gatlykta i södra Mellby i korsningen vid affären. När Lars-Eric blev tillräck­ligt lång för att nå upp till strömbrytaren var det ofta hans uppgift att tända gatlyktan. Jag minns att Emmy eller Gunnar ropade när jag var där o lekte ”Nu börjar det bli mörkt så nu får ni springa o tända lampan!” Andra söndagen i advent var det julskyltning.  Då  satte de upp ett elektriskt tåg och plockade fram massor av saker som kunde tänkas säljas som julklappar och allt placerades på golvet. Det var bara genom den stora glasrutan i dörren man kunde titta in eftersom de stora fönsterna var täckta med stora ICA-affischer. Vi stod utanför i kylan och hängde hur länge som helst och såg tåget köra runt, runt. 2014-01-24 056Varje år bjöd Emmy och Gunnar våra föräldrar på julskyltningskaffe på kvällen. Då smög vi in i affären och tittade inifrån på det elektriska tåget. Det var extra spännande om det råkade stå någon julskyltningsbesökare  utanför.

Godis/gottis/snask.  0907090200Gottis var nog benämningen på godis som vi använde mest. I affären fanns det förstås en hel del gottis, men det var inte ofta jag hade pengar att handla för och hade man pengar skulle dom sparas tyckte föräldrarna. Jag fick alltid en godisbit av Gunnar när jag var och handlade. Vid Lundströms affär framme i byn fanns en godisautomat. Där kunde man till exempel stoppa i 5 öre och då fick man en kola, Rivalkolor var min favorit. En tablettask kostade 25 öre och Trix och Tutti Frutti tillhörde favoriterna. Toy var det vanligaste tuggummit och på 1960-talet kom knallrosa Bugg. På somrarna var det på Strandlyckan som jag köpte godis och spelade minigolf.

När jag var hos farmor o farfar i Laholm (Ängstorp) så fick jag ibland en krona att gå o köpa godis för i IC-kiosken. Den låg precis vid Rikstvåan så då var det stränga order om att akta sig för bilarna. (Det är där det nu är en Preemmack.) 100 ettöresbitar, 4 tablettaskar eller lakritsrullar, piastrar. sockerbitar och kolor kunde det bli för pengen. 2014-03-29 032

0907090190 Godis på 1960-talet. När jag gick i Realskolan fanns den billigaste kokosbollen att köpa i Andréassons lilla affär på Östertullsgatan. 15 öre var priset och det var en budgetvariant utan kex i botten. Andréasson blev sedermera Torghallens ägare och var sedan med och startade ICA Maxi i Mellbystrand i slutet på 1970-talet. Jag tror till och med att det var den första Maxibutiken i Sverige! På somrarna var det på Strandlyckan vi köpte godis. Favoriterna var bl.a. syrliga och salta piastrar och sockerbitar.strandlyckan

Mat och Dryck på 1950- och 60-talet

Sås och potatis var det till middag i stort sett varje dag och fisk minst två gånger i veckan. Ugnsstekt hel torsk var en av mina favoriträtter. Fiskaren i södra Mellbystrand, Albert Brodd, kom med sin flakmoped varje tisdag och lördag och sålde fisk. Kattorna satt på trappan och väntade långt innan han kom fram till gården. Christer minns att Albert, innan han hade moped, kom på en svart cykel med en träfisklåda fram och en bak. Läs mer om fisket i Mellbystrand.

Sådant vi hade på gården, som grisar och hönor, åt vi förstås ofta. Var det korv till middag var det i regel kokekorv som var hemmagjord. Korvskinnet var fjälster (=rengjorda tarmar). Till kvällsmat var det ofta stekt potatis som var kvar från middagen och till det stekt ägg och stekt fläsk. Potatisen kryddades med salt och socker.  Broccoli var en ny grönsak i Sverige på 1950-talet och den och mycket annat odlade vi. Ris hade vi bara till att koka gröt på och den enda pastan vi åt var stuvade makaroner någon gång ibland.  Ett måste var att äta upp all maten vi fått på tallriken eller tagit till oss själva. Hade vi bara kött eller fisk kvar på tallriken var vi tvungna att ta potatis till.

Under vasken i köket hade vi en slabbespann och i den slängde vi potatisskal, äggskal, mat­rester och allt möjligt som kunde tänkas bli mat till grisarna. Nuförtiden är det förbjudet att ge grisarna animaliskt mat­avfall tror jag att jag har sett i någon förordning på Jordbruksverket.

Efterrätt av något slag var det i stort sett varje dag, men i skolan fick vi efterrätt bara den dagen i veckan då det serverades fisk. Vi fick många gånger dagens efterrätt som mellanmål när vi kom hem från skolan. Det var ofta kräm gjord på äpple, rabarber eller saft och till det mjölk och skorpor, som förstås var hembakade. Brylépudding som mor kokte själv, risgrynsgröt med saftsås, äppelkaka gjord med skorp- eller brödsmulor med hemkokt vaniljsås, rabarberpaj och änglamat (vispad grädde med krossade skorpor och lingonsylt) var också vanliga efterrätter.  När det var bärsäsong fick vi förstås bär. Mor frös in jordgubbar, hallon, kompott på till exempel rabarber, krusbär och allt vad det var. Hos farmor och farfar var min favoritefterrätt röd sagogrynssoppa med torkade frukter. Nuförtiden finns det inte röda sagogryn. Farfar skulle ha efterrätt varje dag och ofta blev det bara lingon och mjölk eller krösen som han sa. 2014-03-06 104

Kalvdans var inte min favorit direkt, men det fick vi när någon ko hade kalvat. Den gjordes på råmjölk, som är den första mjölken efter kalvningen, och har så hög proteinhalt att den stelnar när man gräddar den utan att man har ägg i den. Findus snabbkräm var den absolut första snabbmaten jag åt. Jell-O var en dallrig efterrätt bestående av smaksatt gelatin. Ingen höjdare. Annonsen till höger är från Escoffiers stora kokbok från 1927.

Glass var lyx på 1950-talet. Till kalas beställde vi glass direkt från mejeriet i Vallberga. Den levererades med mjölkabilen och var inpackad i tidningspapper och med kolsyreis närmast det stora glasspaketet som var av papp. Den glassen var gjord på grädde och den var supergod. Runt 1960 kom halvliterspaket med enklare typ av glass, Ambrix trefärgade – jordgubb, vanilj och päron eller choklad. Vi fick ofta dela på ett enda halvliterspaket till vardagsefterrätt. Det blev ju bara en liten skiva glass var. När jag och mina kompisar hade lite fickpengar köpte vi ibland ett halvliterspaket och delade på två. Vi skar paketet mitt itu och åt med tesked. Det fanns inte så många sorters strut- och pinnglass. I affären sålde dom också Trollhätteglass och jag minns framför allt Puckstång vanilj och jordgubb. Den kostade 35 öre i slutet på 1950-talet. Den var förpackad i staniolpapper – vaniljpuckstången i silverfärgat papper och jordgubb i rosa. Ibland fick Lars-Eric och jag en varsin Puckstång när vi varit extra snälla eller hade hjälpt till med något. 1964 lanserade Trollhätteglass klassikern 88:an.

Kaffe och kakor bjöds det ofta på. Alla som kom på besök av någon anledning bjöds på kaffe om de inte kom precis vid middagstid. Vi köpte aldrig mer än ett kvarts kilo kaffe åt gången och kaffebönorna maldes i affären. På 1960-talet började man i varuhusen sälja kaffe i plåtburkar och det var mest enkilosburkar. Till eftermiddagskaffet på vardagarna var det alltid vetebröd och enkla hembakade småkakor. Jag har aldrig varit något kakmonster, men hade mina favoriter och det var bland annat havreflarn (helst dubbla med smörkräm), nötkakor, kokoskakor, sirapskakor och moster Nannys våffelkakor (franska våfflor) med smörkräm emellan.

0907090198

Fattiga riddare gjorde man ibland när vetebrödet började bli torrt. Veteskivorna doppades i en ägg- och mjölkblandning och stektes i ordentligt med smör och sedan vände man dem i socker.

Spettkaka var det alltid när det var stora kalas. När storebror Christer fyllde 50 hade vi med oss en stor spettkaka till hans kalas i Stockholm. Vi åkte pendeltåg med den stora spettkakan i värsta rusningstrafik. Hasse som var längst i vårt sällskap fick stå och hålla den så högt som möjligt så att den inte skulle gå i kras i fredagsträngseln. Det var många kommentarer om spettkakan i vagnen och många som inte visste vad det var.

Fastlagsbullar hade vi förstås ibland när det var fastetid. Det man gröpte ur bullarna blandades med den vispade grädden och så hade vi hemlagad nötmassa i dem och inte mandelmassa som man har nuförtiden. Ibland åt vi fastlagsbullarna i en djup tallrik med varm mjölk, men ordet hetvägg hörde jag aldrig i min barndom. När jag jobbade på Länsbolaget (Hallands Brandförsäkringsbolag) 1966-1967 fick jag gå till konditori Cecil (Cecilia heter det idag) när det var fettisdagen och köpa fastlagsbullar till eftermiddagskaffet. Priset var 55 öre för de stora och 45 öre för de små. Har på senare år fått veta att det var Jordbruksnämnden som bestämde. Se tidningsurklipp från 1952.1952

Mattiderna var det mycket noga med. Lite variation kunde det vara om det var sommar eller vinter, men middagen serverades alltid prick klockan 12 vare sig det var helg eller söcken. Efter middagen la far sig på soffan och lyssnade på nyheterna och väderleksrapporten och sov en liten stund. Mor fick snabba sig med disken för att också kunna ta ett litet middagsbede (power nap) innan det var dags att bege sig ut och jobba igen.  Eftermiddagskaffe var det alltid prick klockan tre.

En stor frysbox köpte våra föräldrar 1953. Det förenklade mycket att kunna frysa mat för att bevara den. Innan dess var det mycket som saltades, röktes eller konserverades. Jag minns bara någon enstaka gång då mor konserverade i den stora konserveringsgrytan och alla burkar radades upp i matkällaren. I städerna var det vanligt att man hade andelsfrysar. Det fanns en andelsfrys vid Lundströms affär framme i byn.

Bakning. Mjöl och socker köptes i tjugofemkilossäckar. Vi hade alltid hembakat matbröd. Köpebröd hade vi bara när det skulle vara smörgåsgille och då var det i regel kavring och franskbröd som inhandlades. Vi skrev ibland efter stora kartonger med tunnbröd från Härnösand, som jag tror skickades med järnväg och vi fick hämta det i Vallberga. Det tunnbrödet var jättegott med mycket smör på. Vete­bröd, skorpor, småkakor och sockerkakor bakade hon också förstås. Sockerkaka var inte min favorit, men slicka visp­skålen gjorde jag gärna. Att komma hem från skolan när det luktade nybakat var en höjdare och det kunde hända både en och två gånger i veckan beroende på årstid.

Ägg/Höna Det var ofta en uppgift för oss barn att gå och plocka in ägg till kvällsmaten eller till sockerkaksbaket. När hönorna inte värpte så bra längre fick vi dem till middag. Far nackade dem (=högg av huvudet) och sedan sprang de omkring lite utan huvud. Det var minst sagt läbbigt, men också fascinerande. Sedan skulle fjädrarna plockas av och hönorna sveddes på nåt vis och det luktade vedervärdigt! Visst kunde väl gamla hönor vara lite sega ibland, men det var helt ok att äta både kokt och stekt höna. Krävan (hjärtat) och levern serverades också och vi åt med god aptit.

När vi var sugna på något gott på kvällarna gjorde vi ibland äggtoddy. Det var hela ägg (mor var mycket noga med att ta bort ”kycklingarna”) som vispades hårt med socker. Det var rena godiset, men nog ändå lite nyttigt trots sockret. Ibland i förkylningstider hällde far i lite hett vatten och ett par centiliter Eue de Vie. Denna konjakstoddy tyckte han var välgörande. Frukt Vi hade en del äpplen, augustipäron och gråpäron i trädgården, men det räckte inte så långt. Dom som hade mycket frukt delade gärna med sig om vi själva kom och plockade. Till jul köpte vi alltid en stor låda Cox Orange. Apelsiner köpte vi också på vintern och för det mesta fick vi dela på en apelsin. Clementiner fanns inte att köpa förrän långt in på 1960-talet. clip_image006

Smör Riktigt smör hade vi alltid. När far och mor flyttat till stan gick far alltid upp vid femtiden på morgonen och plockade fram smöret ur kylskåpet. Sedan gick han och la sig igen och smöret var lagom bredbart när det var dags för frukost. Bregott kom 1969, men dom gillade ”riktigt” smör bättre. När det var kalas formade mor runda kulor av smöret med två refflade träspadar och staplade dem som en pyramid. Moster Nanny och säkert fler av systrarna lade smörkulorna och formade dem som en svan och satte kryddpeppar som ögon när det skulle vara extra fint, till exempel till jul.

Denna annons fanns i J.B. Meijels almanack från år 1900

Mjölk var det vi drack allra mest och den kom förstås från dom egna korna så länge vi hade mjölkkor. Mjölken ställdes i bringare i kylskåpet och efter något dygn skummade mor av grädden. Grädde som blev sur användes till sockerkaksbak. Jag drack gärna spenvarm mjölk till kvällsmaten som far hade med sig in direkt från mjölket.  Mor sa att hon trodde att anledningen till att vi barn var så friska när vi växte upp var att vi drack så mycket opastöriserad mjölk.

clip_image008 På 1960-talet kom Tetrapaken och det var förstås en lättnad att slippa glas­hanteringen. Nuförtiden dricker jag aldrig mjölk till maten. Men när jag någon gång har nybakade bullar eller nybakat matbröd så tycker jag fortfarande att mjölk till är den i särklass godaste drycken.

Ibland hade vi hemgjord filbunke, men det tyckte jag inte om. Filmjölk eller youghurt hade vi aldrig vad jag minns. Mjölken i affären såldes i glasflaskor. Jag tror inte det var så många liter mjölk som såldes i vårIMG_6880 affär, efter­som många hade mjölkkor och de som inte hade kor köpte nog sin mjölk direkt hos någon av alla mjölkbönder i Mellby. På vintern köpte vi svagdricka i femlitersflaskor som stod i en träställning. Far drack ofta svagdricka blandad med mjölk till kvällsmaten. När de vuxna drack kaffe fick vi ungar saft. Hemgjord svart vinbärssaft hade vi alltid.

Till frukost fick vi ofta havregrynsgröt eller smörgåsar och mjölk. På vintern fick vi emellanåt varm chokladmjölk – kakao, socker och mjölk koktes upp. Det blev ofta skinn på mjölken. Det var lite revolutionerande när O´boy kom. Tänk att kunna blanda med kall mjölk, och ville man ha varm så behövde mjölken inte kokas och då slapp man skinnet. Läsk hade vi bara när det var kalas och julmust fick vi bara på julafton, nyårsafton och när det var julagille. Sofiero bryggeri körde runt på landet med sin drickabil och sålde backar med 24 flaskor i varje. Gertolof åkte ibland i början på 60-talet med en av Östra bryggeriets gula drickabilar och hjälpte till. Han fick 10 kr och tre läsk för en dags arbete. clip_image010Sofiero Lastbil

Denna bild var i tidningen. Jag tror att det var i samband med Sofieros 100-årsjubileum 1988.

Jag minns när Christer, Hasse och jag fick dela på en läsk, 33 cl. Eftersom Christer var äldst delade han. Han hällde upp så lika han kunde (?) i tre glas och sedan kollade han noga. Det var alltid lite mer i något glas och då drack han tills det blev precis lika mycket i alla tre glasen! Dom som hade för många äpplen åkte med frukten till ett musteri i Båstad där de gjorde Båstads-Must. Någon tid senare levererades ett antal flaskor med likadana kapsyler som på vanlig läsk. Äppelmusten var ganska sur så det var inget jag gillade direkt. Båstads-Must fanns också att köpa i affärerna. Gertolof samlade läskedrycksetiketter när han växte upp. Det är några från hans stora samling som jag har kopierat in här. I tidiga tonår cyklade han och en kompis en varm sommardag hela vägen från Halmstad ner till Laholm för att besöka Sofiero. (Det var inga växlar på cyklarna på den tiden.) Dom frågade om dom kunde få etiketter till sin samling och det fick dom. Gamle bryggaren, John Svensson tror jag han hette, frågade om dom ville se hur man tillverkade läsk. Det ville dom förstås gärna och han visade dem runt på bryggeriet. När rundvandringen var slut frågade han om dom hade smakat läsk från Sofiero. – ”Nej, vi har aldrig smakat läsk från Sofiero” svarade dom förväntansfullt. Då sa den gamle bryggaren ”Läsk från Sofiero finns att köpa i alla affärer här i trakten”. Lite slokörade cyklade de tillbaka till Halmstad, glada för att ha fått etiketter och se läsktillverkningen, men lite besvikna för att inte ha fått smaka på läsken. Dom hade ju inga pengar att köpa för. Öl/pilsner/bir. Under motbokstiden var starköl förbjudet, endast starkporter kunde köpas men det bara mot recept på apoteket. I övrigt var det lättöl eller klass II öl som fanns att köpa. Mellanöl började säljas i vanliga livsmedelsbutiker den 1 oktober 1965. Då var jag 15 år och minns att många ton­åringar drack sig fulla på mellanöl. Försäljningen i vanliga butiker förbjöds 1977 på grund av det ökade ungdomsfylleriet. Ljus maltdryck TV träff var typ en lättöl. Appeltofftska bryggeriets motsvarighet hette Maltett.

Vin till maten förekom aldrig i vårt hem. Det enda vin som någon gång serverades hemma var typ portvin eller sherry ibland när det var kalas. Sherry och spettkaka blev vi bjudna på t.ex. vid morbror Eriks begravning.Östras Vermouth grogg

sofiero-cider Absolut Rent Brännvin tror jag att far alltid hade hemma.Vissa gubbar som kom bjöds på kaffegök och då var det Renat man hällde i kaffet. När det skulle vara kalas köpte far Eue de Vie eller Grönstedts konjak, någon likör eller dessertvin och ibland Skåne Akvavit. Far hade en läderportfölj som han an­vände när han skulle till Spritbolaget.  När far började känna sig förkyld eller var nerkyld efter att ha jobbat ute tog han ibland en sockerbit och hällde hett vatten på den och blandade sedan i lite Eue de Vie. Det tyckte han var lite som medicin.

brännvin---special

Denna annons fanns också i J.B. Meijels almanack från år 1900

Besk Farfar hade i en fin karaff alltid besk som han hade kryddat själv. Den drack han inte bara till jul, han drack den även som magmedicin. Far gjorde också besk, men inte förrän på gamla dagar och bara till jul.  Numera tror jag att det är tradition med beskarunda i Mellby.

Borgmästarens beskrecept: En kvist malört brytes på Bartolomeusdagen den 24 augusti. Den hänges svalt och mörkt att torka fram till Luciadagen. En helbutelj Absolut rent brännvin (jag brukar ta Brännvin special). Häll upp en sup på ett tefat. Fem sockerbitar rives helt gula på alla sex sidor mot skalet på en väl tvättad apelsin. sockerbitarna lägges i spriten på tefatet, alltsammans antändes, malörtskivsten svedes försiktigt över elden och stoppas sedan försiktigt ner i brännvinsflaskan. Lågan släckes och resterna på fatet hälles försiktigt ner i flaskan. Flaskan ställs mörkt och svalt, vändes varje dag fem gånger. Detta recept som jag inte brukar följa till punkt och pricka finns publicerat i boken Gamla Laholm Fjärde årgången.

Sylta och safta Allt togs verkligen till vara. Till exempel plockades vartenda vinbär av buskarna. Gelé gjorde mor mest på röda vinbär och på de svarta gjordes det massor av saft. När vi var förkylda fick vi varm svartvin­bärssaft som ansågs vara rena hälsokuren. När vi barn hade feber fick vi en kvarts eller halv krossad Albyl som var utrörd i kakao, socker och lite grädde. Då kändes inte albylsmaken. Det fanns inga barnalbyl på den tiden. Saft gjorde mor också på rabarber, fläderblommor m.m. Sylt koktes av alla möjliga bär och äppelmos gjorde mor också förstås. clip_image016clip_image014

Bilden är på Hasse, farfar och far är tagen 1960 då vi firade jul i Mellby med farmor och farfar.

Julmat Det absolut viktigaste på julbordet var skinka och grönkål (långkål) precis som det är för oss fortfarande. Och så var det sillalåda (Janssons frestelse), hel ansjovis, sillinläggningar, pressylta, kokekorv, köttbullar, risgrynsgröt med mera, men inget dopp i grytan. Den traditionen fick jag när jag gift mig med Gertolof vars mamma är småländska. I Jönköping med omnejd serveras det alltid bruna bönor på julborden. Vår svärson Johan har infört traditionen hos oss att till efterrätt på julafton ha ostkaka som han gör själv och till den sylt och grädde.

Så här tillreder du grönkål (långkål): Koka grönkålen i skinkspad eller buljong tills den är mjuk, ca 15 minuter. Grovhacka den. Stek den grovhackade kålen i smör – låt det ta lite tid. Späd sen med lite vispgrädde, som gör kålen len i smaken. Krydda med salt, vitpeppar och lite socker eller sirap. Lite kanel på tycker jag är gott. Det kan vara problem att få tag i rejält med grönkål lite norröver i landet. Ska man göra det bekvämt för sig så är den färdigkokta Harplingekålen alldeles utmärkt att steka enligt recept ovan. Svenska Grönkålsakademin finns sedan 1981. Syftet med den är att främja grönkålens spridning i landet.

Om du är intresserad av matens historia så finns det mycket att läsa här och om du vill läsa mer vad jag har skrivit så klicka här.

1969 gick jag på en Finessmatlagningskurs på TBV i Halmstad. Jag var bara 19 år gammal och hade inte varit 2014-03-06 079nämnvärt intresserad av matlagning, men nu öppnade sig en ”ny värld”. Exempel på då helt nya rätter för mig: Friterad camenbert, punchfromage, crepes, glass au four, rostade kastanjer, stekta bananer, schweizwerschnitzel, toscapäron och kalvfilé Oscar.

Detta bordsställ, bords-sortout (franska surtout de table) med glasbehållare för olja, ättika, senap, salt, socker, peppar o. andra kryddor har vi fått ärva av min svärfars faster Det var en bröllopspresent 1915. Bara något år senare blev svärfars faster änka. Vågen på bilden nedan har min svärfars mor haft i sin lilla ostaffär, som dom hade i huset där dom bodde  i Halmstad på 1920-talet. Den är från Lindells vågfabrik i Jönköping.

Annonser

Read Full Post »