Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Sommar’ Category

Sommar

Sommartid infördes i Sverige 1980. Redan 1916 lades förslag fram om att införa sommartid, men bönderna protesterade så det blev inget med det då.  Min man Gertolof jobbade  på flygplatsen i Jönköping 1980. Det året hade han beredskapstjänstgöring den sista helgen i mars och han fick då åka upp till flygplatsen till klockan 02.00 på natten och efter telefonsamtal till Fröken Ur ringa och ändra klockan manuellt till 03.00. Läs mer om när han fick agera Herr Ur denna historiska natt 1980. På den tiden ändrade vi tillbaka till normaltid (vintertid) redan sista helgen i september.

Midsommar firade vi alltid framme i Mellby by på den lilla sneda ängen precis efter Smedjeån när man kommer från södra Mellby. Vi ungar plockade massor av blommor till kransarna. Tanterna samlades på eftermiddagen och band kransar och klädde stången. Efter kvällsmjölkningen kom farbröderna och majstången restes. Någon spelade dragspel och så var det traditionell dans kring majstången.

Något som jag bara minns lite vagt är den totala solförmörkelsen den 30 juni 1954. Det var mitt på ljusan dag och vi stod på gården och det blev helt mörkt och vi tittade genom sotade glas, minns min lite äldre bror Christer.

IMG_3685

Nästa totala solförmörkelse i Sverige beräknas inträffa år 2116. Den 20 mars 2015 var det en partiell solförmörkelse (på Färöarna var den total).

Sjö/hav Det var sällan eller aldrig någon infödd kustbo som använde ordet hav. Vi sa alltid sjön. Det är konstigt, men jag kommer bara ihåg fint väder på sommarloven utom ibland när det var simskola. Lars-Eric och jag och ibland Ann-Christin, cyklade mycket ofta ut till sjön och badade. Roligast var det när det böljade och vi kunde dyka i vågorna. Vi var i vattnet jättelänge när det var varmt. Vi tog alltid sikte på ”Sockerbiten”. Det var ett vitt fyrkantigt hus i norra Skummeslöv. Ofta drev man iväg av undervattenströmmar utan att man märkte det, och då var det bra att ha något att ha sikte på. ”Sockerbiten” brann ner för några år sedan.

untitled-06

Jag vid Brodds knubbeka 1972. I Gamla Laholmsboken har jag läst om denna knubbeka. Det var en säregen båttyp, flatbottnad och stryktålig. Den användes vid ”laxasätten” och tjänstgjorde ibland också som räddningsbåt.

Fiskaren Albert Brodd , som var god vän till mina föräldrar, fångade 17 590 laxar med en sammanlagd vikt av 56 400 kg under sina 58 yrkesverksamma år som fiskare.

”Knubbekan var helt anpassad efter den långgrunda stranden, därav den långa uppdragna fören som ”tog” bränningarna. Den var mycket tung, så de stakade den för det mesta. Knubbekan som du står vid har min far Fritz Brodd byggt, men tyvärr tog ingen hand om den så nu är den ett minne blott. ”Laxasätt” var de gamla garnen som användes förr, Albert och Pappa tog hit ”bottengarnen” som sedan blev det alla använde.” – detta skriver Fritz Brodds dotter Erna i en kommentar. Läs mer om laxfisket i Mellbystrand.

ekan

Skulpturen ”Fiske med knubbeka” ovan är från 1998 och  föreställer fiskarna Fritz och Albert Brodd och är gjord av Karl-Gustav Jönsson och är placerat mellan Strandhugget och Stallgrillen.

solnedgang-eka

Jag gick i simskola i norra Mellbystrand. Där fanns det en brygga. Vi kunde cykla genom skogen från ungefär där Mellby Golfbana är nu och snett genom skogen nästan hela vägen till norra Mellbystrand. Den långa skogsstigen med flera lagom höga gupp var rolig att cykla på. Det här var alltså flera år innan motortrafikleden, ICA Maxi m.m. byggdes. Det var inte lätt att lära sig simma i havet på grund av att det i början på sommaren nästan alltid var kallt i vattnet och att det ofta blåste. Vi fick träna simtagen uppe på land och sitta i de djupaste dynerna och träna när det blåste som värst.

I början på 1960-talet byggdes en simbassäng i Skummeslöv. Vattnet togs direkt från havet och ofta var det kallt – nuförtiden är vattnet tempererat. Bassängen var ändå betydligt mer lämpad för simskola än havet eftersom det var så långgrunt och ofta blåsigt. Vi skolungar fick åka buss till simskolan i Skummeslöv på sommarloven. Jag tog ganska många simmärken där och simborgarmärket varje år. Vi fick åka buss till Brottet i Söndrum för att göra simhoppen och djupdykningen.Simborgarmärken

2009_0807(012)

Vi hade en sexkantig ganska stor ”hydda” med halmtak i trädgården. Hyddan byggde far och den var jättefin. Halmtaket fick han säkert hjälp med att lägga för det är en speciell konst har jag förstått. I hyddan var det jätteskönt både när det var soligt och varmt och när det regnade. Vi hade ett runt, rött trädgårdsbord och klassiska stolar med lite gung, en röd, en gul, en blå och en grön.

1964_eklövt-1

Här sitter jag framför hyddan med eklövskrans efter att ha tagit simmagistern 1964


Våra föräldrar var sällan ute vid stranden. Vardagskvällar var det inte ovanligt att folk kom ut till stranden efter en lång arbets­dag och hade tvål med sig och tvättade sig ute i sjön.

Vinter

Det var inte ofta det så nära kusten var så mycket snö att det gick att åka skidor, men det hände någon gång emellanåt. Jag fick då ibland låna brödernas skidor som dom hade gjort i slöjden (!). Bindningarna passade förstås dåligt på mina pjäxor, så det blev aldrig någon riktig reda med skidåkandet. Längden på stavarna var inte heller särskilt välpassande till mig – se bild nedan. 155

Jag minns att Lars-Eric och jag åkte på skaren när Sixten Jernberg just tagit OS-guld 1960 i Squaw Valley. Vi var mycket imponerade och Lars-Eric låtsades att han var Sixten när han åkte.

Emellanåt gick det alldeles utmärkt att åka spark på landsvägarna – vi åkte så det gnistrade om skenorna. Jag tror inte det har varit mycket till sparkföre på landsvägarna i Mellby sedan 1960-talet.157

När vi besökte Californien 1990 så var vi och kollade vid Squaw Valley. 

Skridskor åkte vi mycket och det blev vi riktigt  bra på. Det var långa perioder varje år då det gick att åka på lerhålorna. Vi åkte mest på Brogårds lerhåla. Där fanns ett  träd med en rejäl gren ut över isen som fungerade utmärkt att sitta på när man behövde  snöra om skridskorna. Killarna spelade hockey eller bandy och vi tjejer åkte runt, runt i ytterkanterna. Vi åkte vanligtla över och åkte baklänges. Jag tränade också mycket på att lägga över baklänges. De enda skridskor jag hade var sådana som jag fått ärva av mina bröder. Först var det sillarör, sedan halvrör  som var hopplösa att spänna ordentligt på pjäxorna och sedan helrör bruna eller svarta bandyrörsom det gick utmärkt att åka med. Jag var lite avundsjuk på de tjejer som hade vita konståkningsskridskor.

Med skolan åkte vi ibland skridskor på “Grundet”. Om jag minns rätt var det jämte Smedjeån och när den svämmat över så att det var som en grund sjö som ibland frös till is.

jag-ann-marie___2

Eivor (utan skridskor), Ann-Marie, Anita och Ulla på Grundet. Jag tror bilden är tagen 1957.

Jag minns också när där ibland var isflak i Smedjeån och de våghalsigaste pågarna hoppade på isflaken och över på andra sidan ån. Jag vågade knappt titta på.

Att lerhålan vid Brogård var lika djup som logen på Brogård var hög fick vi höra,så vi var lite på vår vakt när det knakade i isen. Ett drunkningstillbud inträffade när min bror Christer var i småskoleåldern. Christer var på isen vid lerhålan precis nedanför smedjan och där var också ”smens” Ulla. Det gick hål på isen och det bar sig inte bättre än att Ulla trillade i. Christer lyckades dra upp henne. Dagen därpå kom Ullas far hem till oss och tackade Christer för hans rådiga ingripande. Christer sa då ”Hon skrek så rälit så därför drog jag upp henne”.

Ett år spolade vi vatten så att vi fick is på åkern precis söder om vår trädgård. Då hade vi så nära att det blev rekordmycket skridskoåkning den vintern. Ibland satte mina bröder en målvaktsklubba i händerna på mig och jag fick stå i mål. Jag tror att det bara var för att ingen annan ville stå i mål och att ha mig stående ”i vägen” var väl bättre än att inte ha någon i målet alls, tror jag att dom tyckte.

Mina första och enda vita skridskor köpte jag när min dotter började åka skridskor, 1980 tror jag det var. När jag fyllde 35 skaffade jag mina första skidor Jag har fortfarande kvar dem och har använt dem i stort sett varje vinter sedan dess, men det har inte varit skidföre riktigt alla vintrar trots att jag bor ”så långt norrut” som i Habo.

Men visst minns jag att det var mycket snö även i Mellby några gånger. Till exempel en dag i april 1964 var det så mycket snö och blåst att det var omöjligt att ta sig från gården. Inga vägar var framkomliga. Jag gick då i realskolan och fick en ledig dag hemma.

En enda gång i mitt liv har jag åkt häst och släde. Det var när jag gick i småskolan och det var farbror Janne ute vid sjön (han som hade gården som sedermera var Stallgrillen ett antal år) som hämtade mig och Lars-Eric med häst och släde. Jag tror att han skjutsade oss till skolan på grund av att det var mycket snö.

Far har berättat att han i sin ungdom åkte skridskor snett över sjön (havet) ända till Båstad. På 1950- och 1960-talet är det bara några få gånger det har gått att åka skridskor ute på havet. Jag minns att en gång efter att vi hade åkt skridskor började det blåsa och isen bröts upp och packades till isberg väldigt snabbt.

Nu vintern 2010 sätts det ena rekordet efter det andra. ”Det har inte varit så många dagar i sträck med minusgrader sedan 1800-talet” Det har inte varit så mycket snö i södra Sverige sedan man började mäta snödjupet 1905″ etc. etc.

Den 11/11 2011  är det snöfritt vid samtliga SMHIs stationer. Detta är första gången sedan regelmässiga observationer av snödjup inleddes i Sverige vintern 1904/05.

Krigsvintrarna

Vintrarna 1940, 1941 och 1942 var sällsynt kalla och kallades allmänt för krigsvintrarna.

10 mars 1940_2

Här är det min mor och far, Alfhild och Arne Brodd som poserar på isbergen i mars 1940. Foto: Fritz Brodd

December 2010 var den kallaste decembermånaden sedan mätningarna började i slutet på 1800-talet. Bilden nedan tog vi på nyårsafton på samma ställe som bilderna ovan.

Christer har berättat att det till och med spelades en bandymatch på havsis på 1940-talet. Jag undrade om det verkligen hade varit möjligt och letade uppgifter om det på Internet, men hittade inget. Jag mejlade Björn Hellberg i Laholm, som ju många gånger har visat att han har ett enormt minne. Han bekräftade att det hade spelats en bandymatch på havsis en enda gång. Det var någon gång på 1940-talet. Det var Laholms IF:s bandylag som spelade och Björn Hellberg trodde att matchen var mot Oskarström.

Vid ett tillfälle blåste det frånlandsvind och isflak med amatörfiskare drev till havs, utan att kunna ta sig tillbaka iland själva. De fick efter lång väntan undsättas med båt. Jag har ett minne av att Flygvapnets SK 16 från F14 användes för att kasta ner meddelande till dem som drivit till havs. Mobiltelefonerna var inte ens påtänkta då…. /Christer

Hasse och Lennart kom en gång hem med en jättestor torsk som dom hade pilkat upp när det var is på sjön (havet). Jag var hemma när dom stormade in i köket med den stora otäcka fisken och vågen skulle fram. Fisken vägde mycket!

Bönder var aldrig ute och bara promenerade, i alla fall inte i Mellby. Jag minns söndagar och helgdagar på vintern då mor och far bestämde sig för att gå ut och gå, men väntade tills det blev mörkt för att ingen skulle se dem. På sommarhalvåret var det ok att gå en runda på söndagarna för att titta på grödorna.

Väderrapportör, värmerekord, köldrekord

I Mellby fanns det en väderrapportör som hette Vilhelm Johansson. Han bodde i ett hus vid Fabians vre´ i hörnet när man kör 24:an från Laholm ut mot Mellbystrand och svänger ner mot södra Mellby och Skottorp. Huset är rivet och en rondell är byggd där huset låg.

Farbror Ville mätte vattenståndet i Smedjeån kl. 8 varje morgon 365 dagar om året från 1908 till 1920. Han rapporterade uppgifterna till Hydrografiska byrån i Stockholm. För det fick han 10 öre om dagen. Under de 12 åren fick han ingen löneförhöjning. Han fortsatte att mäta väder i 50 år. Under de åren var det i Mellby varmast den 10 juli 1940 och den 30 juni 1947 med +35,5 grader. +38 grader är det varmaste som har uppmätts i Sverige och det var i Målilla 1947 och lika varmt var det i Ultuna 1933. Kallast var det den 20 februari 1940 med 32 minusgrader.Kallare än så kan jag inte tänka mig att det varit efter det att farbror Ville slutade mäta väder. Köldrekordet i Götaland lär vara –38,5 grader i januari 1918! Det rekordet står sig än idag februari 2010.

Wilhelm Johansson

Bilden på Vilhelm Johansson är tagen ur Mellbyboken som gavs ut 1990

På vägen till Forslund fanns ett annat vred; Pelle Skottsa vre´ som fått namn efter en indelt soldat.

Bethackning_28

”Näbbabron” från 1929 över Smedjeån vid Brogård, den ersattes av en ny bro 1997

Regnrekord

Sommaren 2007 var extremt regnig. Mätningarna började 1860 och rekordet var från 1895 då det under juni-juli-augusti kom 473 mm i Halmstad. Det 112 år gamla rekordet slogs stort 2007 då det kom hela 587 mm under samma period.

Större delen av potatisen i södra Mellby ruttnade i åkrarna redan i mitten på juli. Vi har aldrig hört vare sig våra föräldrar eller farföräldrar prata om att det någonsin varit så eländigt med potatisodlingen på dessa marker.

2007_0708nov0149Bild tagen från den nya bron åt söder efter det myckna regnandet juli 2007

2007_0708nov0145

Vägen mellan Skottorp och Mellby, Hasse har tagit bilderna

Julstormen 1902, Septemberstormen 1969, Novembersnöstormen 1995

I min fars pärm med tidningsurklipp finns det ett klipp från Laholms Tidning om Julstormen 1902. Där står om Henning Brodd som berättade om stormen juldagen 1902. Han hade nyss tillträtt ett litet lantbruk ca 150 meter från stranden. Henning Brodds lantbruk var granne till Ännakulla som våra farföräldrar köpte 1904. Så här står det om den stora julstormen på SMHI:s webbplats:

”Natten den 25-26 december rasade en mycket häftig storm, som strax efter midnatt övergick till NW, och drev upp havsvattnet 8 fot ofer vanligt vattenstånd å härvarande kust. Vattnet steg till och med upp i sängarne i flera hus vid hafet och Lagan, så att innevånarne måste fly upp på vindarne eller från husen om natten. Nästan alla hustak skadades något, många mycket af stormen, äfven flera större kreatursstallar, så att många kreatur blefo ihjälslagna och ännu flera skadade. Telegraf- och telefonledningar ha blåst ned utmed vestkustbanan, och banvallen har skjölts bort af böljorna på sina ställen, så att trafiken å samma bana har måst inställas under flera dagar. Mycken skog har blåst ned”.

Ett mudderverk kastades upp på land i Halmstad och kallbadhuset i Varberg totalförstördes. Denna storm blev startskottet till ett varningssystem med symboler som hissades upp vid utvalda kuststationer. Väderrapporter i radio kom först 1925.

Mitt mesta stormminne är septemberstormen 1969. Då jobbade jag på ögonkliniken på lasarettet i Halmstad. Kliniken var belägen i den äldsta byggnaden på lasarettet (från 1914) på fjärde våningen med fantastisk utsikt. När stormen härjade kunde vi se hur träd efter träd blåste ner i parken nedanför. Ett träd trillade rakt över lasarettskiosken och knäckte taket på den. Det var en egendomlig syn att stå och se stora, gamla träd trilla som tändstickor.

Den värsta snöstormen som jag varit med om var den 17 november 1995. Då drabbades Göteborg och Jönköpingstrakten allra värst. I Habo, där jag bor, var det mängder med träd som blåste ner och efter det grävdes alla ledningar ner. Den 17 november var en fredag och det var helt omöjligt att ta sig till jobbet, A6 Köpcenterstängde vid lunchtid och inga bussar eller tåg gick och det var verkligen katastrofläge. Många satt insnöade hela natten i bilar och bussar. Det blev en ovanlig fredag med hela familjen insnöadhemma hela dagen.

Stormen Gudrun i januari 2005var enligt många bedömare den värsta naturkatastrof som Sverige har drabbats av.Allra värst drabbat var Kronobergs län, men det var enorma skador  även bland annat i Halland och i Jönköpings län.

Bränder

Det var inte helt ovanligt att åskan slog ner på landet och orsakade bränder och jag minns flera stycken. Det var många sommarnätter jag vaknade av att åskan gick och när det var kraftiga åskväder gick far alltid upp och klädde på sig och när det värsta var över gick han ut till djuren och kollade så att allt var i sin ordning och han såg sig förstås också omkring i grannskapet. När far låg för döden och jag satt och småpratade om dittan och dattan nämde jag om att jag i Föreningen Gamla Laholms nyutkomna bok (1996) just läst om när Strandstugen = nuvarande Strandhotellet brann. Far sa trots sitt dåliga tillstånd på direkten ”Strandstugan brann ner den 1 juli 1926” innan jag hann säga något. Klippet nedan är från Laholmsboken Sjunde årgången.

image-16


Annonser

Read Full Post »