Farmor Hilda och farfar Per år 1900
Min farmor Hilda Pålsdotter föddes 1880 på Munkagård i Ysby och farfar Per Bengtsson 1869 i Kövlinge. De gifte sig 1901 och bodde första tiden som gifta i Uddekulla i Ysby.
Ännakulla, Mellby 10
1904 köpte de ett litet lantbruk, Ännakulla (eller Ännekulla?), Mellby 10 i Södra Mellbystrand. Köpeskillingen var 7 150 kr. Det var skiftet närmast havet intill Skummeslövsgränsen strax söder om Ejdervägen.
Min far Nils Persson har pekat ut platsen där gården låg och det var mycket nära stranden. Bilden ovan är tagen på den platsen på nyårsdagen 2009.
I Köpekontraktet står det:
Till Per Bengtsson i Uddekulla upplåter och försäljer jag, Nils Hansson, härmed min egande hemman 1/32 mt (mantal) No 10 Mellby i Laholms socken för en av oss öfverenskommen köpesumma stor Sjutusenetthundrafemito kronor och följande villkor.
1: Fastigheten tillträdes den 15 April d.å. i det skick den nu befinnes med utsådd vintersäd.
2: Köpeskillingen skall utgöras sålunda, att köparen öfvertager i fastigheten varande in-tecknig å tretusen kronor, belånad i Östra Karups Sparbank, sjuhundra kronor erlägges denna dag, Niohundrafemtio kronor erlägges den 15 juli 1904, Ettusenfemhundra kronor erlägges genom en å tillträdesdagen utfärdad skuldförbindelse. Återstoden Ettusen kronor erlägges kontant å tillträdesdagen…
Där är fler punkter i köpekontraktet än de jag skrivit här, men de är inte enkla att tyda. Hur som helst ingick alla kreatur, foder, friska potatis med mera i köpet.
Detta är en bild på farfars KONTRA-BOK från Vallberga Mejeriförening år 1918-1919.
På den står Mellby Strand skrivet i två ord och i den står det prydligt präntat hur många kg söt mjölk som har levererats varje dag.
På första sidan står det: I ladugården bör den strängaste renlighet städse råda. Korna får ej utfodras med unket eller mögligt foder, skämda eller frusna rotfrukter och rotblast, ej heller potatis eller rofvor i för stor mängd.
Mjölkningen förrättas med torra, rena händer. Mjölken silas direkt i transportkärlen, och böra dessa under tiden från mjölkningen till afsändningen icke förvaras i ladugården, utan om möjligt i det fria. Under vintertiden måste dock tillses att mjölken ej får frysa.
Då mjölken ej genast sändes till mejeriet, får mjölk från skilda mjölkningstider icke sammanblandas förrän båda äro ordentligt afkylda. Mjölk under de tre första dagarna efter kalfning (råmjölk), skvättar från sin-kor, sur syrlig eller eljes felaktig mjölk får ej sändas till mejeriet.
Detta är en annons i en almanacka som vi har från år 1900.
Denna bild är från 1920-talet.
Det är boningshuset på gården Ännakulla där far föddes. Husen såldes 1918 och användes som dispensär, det är dispensärpersonal på bilden. Dispensär var en inrättning för förebyggande verksamhet mot tuberkulos. Antagligen var det bra med havsluft. Efter ett åsknedslag 1928 brann husen ner.
Farfar sålde också marken 1918. Ingen kunde väl på den tiden drömma om hur värdefull denna mark skulle bli. De få tomter som finns väster om Kustvägen säljs idag för enorma summor.
Bild från 1920 på den strandade skutan Scwalbe. Rester av vraket var synliga ända in på 1950-talet.
Laholms lantförsamling/Mellbykrok
Jag hittar uppgifter på Internet om Laholms lantförsamling som enligt beskrivning är samma område som sedermera kallas Laholms landsförsamling och sedan Laholms landskommun. Den del av Laholms lantförsamling, som ligger i sydväst utåt stranden, har tydligen från uråldriga tider ägt benämningen Mellbykrok
Julstormen 1902
I min fars pärm med tidningsurklipp finns det ett klipp från Laholms Tidning om Julstormen 1902. Där står om Henning Brodd som berättade om stormen juldagen 1902. Han hade nyss tillträtt ett litet lantbruk ca 150 meter från stranden. Henning Brodds lantbruk var granne till Ännakulla. Så här står det om den stora julstormen på SMHI:s webbplats:
”Natten den 25-26 december rasade en mycket häftig storm, som strax efter midnatt övergick till NW, och drev upp havsvattnet 8 fot ofer vanligt vattenstånd å härvarande kust. Vattnet steg till och med upp i sängarne i flera hus vid hafet och Lagan, så att innevånarne måste fly upp på vindarne eller från husen om natten. Nästan alla hustak skadades något, många mycket af stormen, äfven flera större kreatursstallar, så att många kreatur blefo ihjälslagna och ännu flera skadade. Telegraf- och telefonledningar ha blåst ned utmed vestkustbanan, och banvallen har skjölts bort af böljorna på sina ställen, så att trafiken å samma bana har måst inställas under flera dagar. Mycken skog har blåst ned”.
Ett mudderverk kastades upp på land i Halmstad och kallbadhuset i Varberg totalförstördes. Denna storm blev startskottet till ett varningssystem med symboler som hissades upp vid utvalda kuststationer. Väderrapporter i radio kom först 1925.
Hästhackning på Mellby 10
1918 köpte mina farföräldrar Mellby 11 som låg någon kilometer in i landet där jorden var bättre. Farmor, farfar och de tre sönerna flyttade alltså från stranden och husen och marken såldes.
Enligt lagfartsbeviset, som kostade 50 öre, köpte farfar gården för 17 000 kr. På köpebrefet finns stämpelmärken à 75 kr, 20 kr och 2 kr.
Mellbyungdomar omkring 1920
Bakre raden Pontus Pålsson, Karl Nilsson, Gurli Alvida, Rut och John Pålsson. Främre raden Harry Anderson, Gunnar Wennström, Theodor Pålsson, Gunnar Andersson och min far Nils Persson.
Hemmason på en gård i södra Halland 1920
Nedanstående artikel har far skrivit och den var publicerad i Höksbladet 1987.
Tänk att gå efter ett par hästar en vårdag och höra fågelsången och höra knittret i sel donen. Nils Persson minns hur det kändes den gången på 1920-talet att vara hemmason på ett 30-tunnlands jordbruk i Mellby. Och vi väljer en vårdag i april. Tonåringens var dag såg ut ungefär så här:
Väckning vid 6-tiden och direkt ut i stallet där far redan börjat att utfodra hästarna med hackelse och havrekross. Redan här märks skillnaden på dåtidens och dagens mera specialiserade jordbruk. Förutom hästarna, som skulle ”tankas” för det tunga vårbruket, var det ett litet menageri av andra djur, ett fåtal slaktsvin, en eller ett par modersuggor, kor, kalvar, får och höns. Jag fick ta hand om rengöringen av de 4 – 5 korna. Far ryktade hästarna, ett viktigt arbete på den tiden. Hästarna ryktades med tagelborste och så ströks dammet av mot skrapan. Sedan knackades dammet av på gången bakom hästarna i ”stövrader”, som kunde bli olika romerska siffror.
Då mjölkningen var klar började utfodringen av korna. Foderstaten då, frånsett mera fack mässigt sammansatta kraftfoderblandningar och ensilage, var väl i stort sett som nu, rot frukter, hö och halm. Så var det dags att gå ut till vägen med mjölkkannan. Denna lastades på en specialtillverkad ”mjölkabår” och så kördes den ut till vägen, där den hämtades av mjölk skjutsen.
Nu har nästan en timme gått och det är frukost och sedan är det hög tid att köra ut och harva. Jag selar på och ute på gårdsplanen knäpper jag korstömmarna, hänger tornistrarna med hästarnas mellanmål av havrekross och något halmhackelse på ena bogträt och kör ut till harven där jag spänt ifrån föregående kväll. Så hakade man fast draglinorna i hammeltyget, smackade på hästarna och så var vårarbetet igång. Yrkesstoltheten krävde att man körde så raskt som möjligt och man tyglade med tömmarna, men man hade också kommando-ord till hästarna: ”håmm” för höger och”hit” för vänster, Om hästarna reagerade för dessa är jag ej helt övertygad, men de användes allmänt. Då hästredskapet skulle backas hette det ”rygg”. Då man skulle stanna hette det, som väl alla vet, ”ptroo”. Detta kommando åtlyddes ögonblickligen, såvida inte djuren var uppskrämda av något.
Det påstods att detta ”ptroo” var svårt att uttala för den som använde snus. Läpparnas vibration gjorde att hela laddningen kunde gå ut i geografien. Då man kört ett par timmar, kom det i regel ut någon med förmiddagskaffe, och då hängde man på hästarna matsäckar, och satte sig själv i dikeskanten för att vila och avnjuta kaffe och smörgåsar.
Efter en kvart eller så var man färdig igen och nu gick det lite lättare, man hade bankat trä tofflorna något så när rena från jord, fast det dröjde inte länge förrän de voro lika tunga igen. I den stilen gick dagen med avbrott för middag och eftermiddagskaffe och så blev det kväll. Då spände man ifrån, bankade tofflorna för gott och körde hem. Nu var det god fart på hästarna. Sedan man selat av och hästarna fått vatten och foder var arbetsdagen slut.
Om någon yngre generation läser det här tänker de nog det här är ju rena stenåldern. Och det är ju ett halvsekel gammalt. Är det kanske någon pensionär, som minns hur avstressande det var att gå efter ett par hästar en vårdag och höra fågelsången och knirket i seldonen.
Ja så gick det till när farfar/morfar var ung … /Nils Persson
När fars bröder Harald och Gunnar blev vuxna flyttade de till Halmstad och min far Nils blev kvar på gården. Det var inte själv klart att han skulle ta över gården, men jag tror det blev så på grund av hans dåliga syn. Far hade läshuvud, men var mycket närsynt och fick inga glasögon förrän han blev vuxen.
Hästuppvisning i Lögnäs
Längst till höger min morfar Janne Paulsson. Med på bilden är också mina morbröder Ernst, Otto och Axel. Min mor Edith är född i Lögnäs.
Läs gärna mer i min krönika Lantbruk i södra Mellby
Eivors krönika 