Andra söndagen i advent var det alltid julskyltning. I Emmy och Gunnars affär i Mellby satte de upp ett elektriskt tåg och plockade fram massor av saker som kunde tänkas säljas som julklappar och allt placerades på golvet. Det var bara genom den stora glasrutan i dörren man kunde titta in eftersom de stora fönsterna var täckta med stora ICA-affischer. Vi stod utanför i kylan och hängde hur länge som helst och såg tåget köra runt, runt. Varje år bjöd Emmy och Gunnar våra föräldrar på julskyltningskaffe på kvällen. Då smög vi in i affären och tittade inifrån på det elektriska tåget. Det var extra spännande, helst om det råkade stå någon julskyltningsbesökare utanför. 
Så småningom fick vi åka in till Laholm när det var julskyltning. Vad jag minns mest därifrån var när Laholms Radioaffär hade TV-apparater i skyltfönstret där man kunde se sig själv. Det var mycket spännande, jag tror att det var i början på 1960-talet. Självklart var inga affärer öppna.
Här en bild på min vän Lena som tittar in i leksaksaffärens skyltfönster i Laholm. Lena minns hur gärna hon ville ha dockan som hon tittar längtande på. Lenas pappa Bertil Dahlqvist tog bilden 1952.
Jag var med i skolans luciatåg och fick flera gånger vara lucia. Jag tror att jag blev utsedd till lucia på grund av att jag inte var bra på att sjunga. På den tiden var det bara tärnorna som sjöng, i alla fall var det så i Mellby skola.
1950 (det året jag föddes) firade vi jul hemma på gården i Mellby med farmor, farfar och fars bröder med familjer. Farbror Harald hade kamera med sig och tog bilden nedan. Christer berättar att den blixt han använde var en magnesiumblixt, som tändes med en typ av stubintråd som efter några sekunder exploderade/lyste upp. Med lite tur hade då fotografen hunnit till sin plats i gruppfotot.
Jag tycker Harald ser ganska lugn ut på fotot (han står längst till höger). Kusin Bertil ser helt avslappnad ut – han var väl van vid sin fars fotograferande. Farfar, Christer, Hasse och kusin Göran tittar storögt på blixten. Christer minns detta mycket väl och minns också att det blev ett märke i taket efter blixten.
Gunnar, Edith, Nils, Karin, Harald, Bertil, Millan, Hilda, Christer, Per, Hasse, Göran. Fotot i granen är på mig (jag sover antagligen sött i min säng, 9 mån gammal).
Ett år frågade tomten Hasse om han hade varit snäll. ”Jag har varit snäll idag, igår och en annan dag” fick han till svar.
Förr var det mycket noga med att inte ”ta ut julen i förskott” som jag tycker att man gör nuförtiden. Julgranen togs inte in och kläddes förrän på förmiddagen på julafton. Min svärfar, som jobbade i hamnen i Halmstad, berättar att han jobbade från kl 7 till kl 12 på julafton precis som dom jobbade på lördagarna ända fram till 1970-talet. Men vi var ju i alla fall lediga från skolan. Den enda gången granen togs in dagen före var när julafton inföll på en söndag. Då skulle den vara färdigklädd redan på lördagen. Elektriska ljus har vi haft i granen så långt tillbaka som jag kan minnas.
Lillebror Claes med sina julklappar 1960
Stor ”julgran” i vår trädgård. Första året vi hade flaggstång, någon gång i början på 1960-talet, spände far grova snören i flaggstången och satte i belysning. När det blev mörkt tände han lamporna och det såg ut som vi hade en välvuxen gran med lampor mycket jämt placerade. Många som var och handlade i affären kommenterade; ”…att det är ju märkligt att man inte ser någon gran hos Nils Perssons när det är dagsljus?” En och annan tyckte nog att far var lite tokig men det bjöd han på.
Denna keramiktomte fick jag av farmor och farfar julen 1960.
Denna julbonad sydde jag 1964. Hade väl lite support av mor, men det var nog det lilla. Är lite impadav att jag kunde sy såpass när jag var 14 år gammal.
Julmat
Det absolut viktigaste på julbordet var skinka och grönkål (långkål) precis som det är för oss fortfarande. Och så var det sillalåda (Janssons frestelse), hel ansjovis, sillinläggningar, pressylta, kokekorv, köttbullar, risgrynsgröt med mera, men inget dopp i grytan. Den traditionen fick jag när jag gift mig med Gertolof vars mamma är småländska. I Jönköping med omnejd serveras det alltid bruna bönor på julborden. Vår svärson Johan har infört traditionen hos oss att till efterrätt på julafton ha ostkaka som han gör själv och till den sylt och grädde.
Så här tillreder du grönkål (långkål): Koka grönkålen i skinkspad eller buljong tills den är mjuk, minst i 15 minuter. Grovhacka den. Stek den grovhackade kålen i smör – låt det ta lite tid. Späd sen med lite vispgrädde, som gör kålen len i smaken. Krydda med salt, vitpeppar och lite socker eller sirap. Lite kanel på tycker jag är gott. I de flesta recept som publiceras (säkert av icke halläningar) så står det nästan alltid angivet för mycket grädde (det ska inte bli som stuvning).
Det kan vara problem att få tag i rejält med grönkål lite norröver i landet. Ska man göra det bekvämt för sig så är den färdigkokta Harplingekålen alldeles utmärkt att steka enligt recept ovan.
Svenska Grönkålsakademin finns sedan 1981. Syftet med den är att främja grönkålens spridning i landet.
Till julmaten drack vi barn julmust och dom vuxna svagdricka. I vardagslag blandade far svagdrickan med mjölk.
Besk
Farfar hade alltid i en fin karaff besk som han hade kryddat själv. Den drack han inte bara till jul, han drack den även som magmedicin. Far gjorde också besk, men inte förrän på gamla dagar och bara till jul. Numera är det tradition med beskarunda i Mellby.
Borgmästarens beskrecept:
En kvist malört brytes på Bartolomeusdagen den 24 augusti. Den hänges svalt och mörkt att torka fram till Luciadagen.
En helbutelj Absolut rent brännvin (jag brukar ta Brännvin special). Häll upp en sup på ett tefat.
Fem sockerbitar rives helt gula på alla sex sidor mot skalet på en väl tvättad apelsin. sockerbitarna lägges i spriten på tefatet, alltsammans antändes, malörtskivsten svedes försiktigt över elden och stoppas sedan försiktigt ner i brännvinsflaskan. Lågan släckes och resterna på fatet hälles försiktigt ner i flaskan. Flaskan ställs mörkt och svalt, vändes varje dag fem gånger.
Detta recept som jag inte brukar följa till punkt och pricka finns publicerat i Gamla Laholm Fjärde årgången.
Nyår
Jag sov mig säkert igenom alla tolvslag fram till 1959. Det året var det lite extra festligt på grund av att det var decennieskifte och jag lyckades hålla mig vaken. Det var klart väder och vi gick ut på natten och stod bakom logen och såg i fjärran fyrverkerierna inne i Laholm. Det fanns inga fyrverkerier alls på närmare håll. Det går inte att jämföra med hur det är nuförtiden och inte minst vid milennieskiftet 40 år senare då det var enorma fyrverkerier överallt.
Anders De Wahl deklamerade ”Ring klocka ring” på Skansen fram till sin död 1955 och det sändes säkert på radion. Jag tycker det känns som om det alltid varit ”Ring klocka ring” på TV vid 12-slaget, men det var först 1977 som den traditionen återupptogs på Skansen och började sändas i TV. Då var det Georg Rydeberg, sedan följt av Jarl Kulle, Margareta Krook och nuförtiden (2009) är det Jan Malmsjö.
Påsk
Långfredagen upplevdes verkligen som lååång på 1950- och 1960-talet. Ända fram till 1969 var nöjen som bio, teater och dans förbjudna enligt lag på långfredagen. Spela kort, hänga ut tvätt, jobba i trädgården, detta och mycket annat var helt tabu. Sorgmusik spelades på radion varvat med en och annan gudstjänst.Det var en befrielse när det blev påskafton och det var full fart igen.
Vi hade alltid påskabloss. Då samlade vi ihop grenar, kvistar och allt möjligt brännbart. Bråte från affären hade vi också i brasan och det brukade brinna mycket bra. Några fyrverkerier hade vi inte precis, men när storebröderna var i tonåren hade dom smällare av diverse slag. Mest minns jag ettöressmällarna. Men visst har jag hört talas om rejäla bomber som Christer och Hasse tillverkat själva, men dom plockades inte precis fram när mor och far var med.
Vi målade ägg i massor och fick äta precis hur många vi ville. Vi målade också urblåsta ägg som vi hängde som prydnad i påskriset. Det var mor som fixade urblåsningen.
Våra föräldrar trodde nog att vi pågar var skötsammare än vi var. Något de inte visste om var vår tillverkning av smällare/bomber. Vi var ute och plockade tomhylsor på Hökafältet, som då var F10:s skjutfält, och fyllde dessa med en hemmagjord blandning .Undrar vad handlaren i kemikalieaffären tänkte när vi smågrabbar kom in och köpte träkol, svavel-blomma och klorex. Jag kommer inte ihåg om vi även köpte stubintråden där.
Trots allt har jag för mig att vi i alla fall var lite försiktiga, vi blandade i mjuka kärl och förde ner bomull efter att vi hällt i blandningen. Därefter tryckte vi ner stubintråden innan vi klämde översta biten av hylsan i ett skruvstäd. Det var så farligt och dumt att det känns konstit att berätta om det. Som tur var klarade alla sej både från skador och fortsatt karriär i den sprängande världen. Något som inte klarade sej så bra var en del postlådor i Mellby. /Hasse
Kommentar från sonen när han läser detta: Lustigt det där med deras bombtillverkning. Jag och Ola H. gjorde typ exakt likadant. Otroligt korkat, men pojkar är väl pojkar 😉 /Ola
Denna bild på den ”30 000:e Fordvagnen är tagen påsken 1925
Forden kördes mellan Ystad och Haparanda och jag har jag fått bilden av en gammal arbetskamrat. Det är hennes föräldrar som kör bilen på Riksettan. En person som var med på deras rundresa har tagit bilden och i albumet står det ”En ny bil i förgrunden och ett gammalt hus (Brahehus) i fonden”.
1 maj
Första maj har varit allmän helgdag sedan 1939 och majblommor har man sålt sedan 1907. Precis som vilken vardag som helst gick far alltid ut till brevlådan för att hämta tidningen och kom förstås tillbaka utan. Han kunde inte förstå varför det inte fanns någon tidning i lådan. Alla bönder var ute och jobbade på åkrarna om det var fint väder och tvätt hängde man ut. En vanlig söndag såg man aldrig en bonde jobba på åkrarna, och hänga ut tvätt en söndag var inte att tänka på.
Inte förrän jag hade flyttat till Halmstad 1969 såg jag ett Förstamajtåg för allra första gången. Tage Erlander gick i främsta ledet det året (det är han på bilderna som Gertolof har tagit). Jag hade förstås koll på Tage Erlander, han var ju statsminister. Tage och hans Aina hade sommarstuga i Laxvik. Folk klädde sig i nyinköpta vårkläder hur kallt det än var och många gick till Folkparken.
Tage Erlander blev ganska populär även i borgerliga kretsar efter sitt framträdande i Hylands Hörna 1962. Han berättade en historia på sin genuina värmländska om prästen som varit ute på jakt och hade sin bössa med upp i predikstolen under en vanlig söndagsgudstjänst och ett skott råkade avlossas och prästen böjde sig ner – då reste sig en värmlänning och ropade högt: ”Gubber och kärringer, huk er i bänkera, för nu ladder han om! Efter detta kunde man höra kommentarer som ”Tänk att Tage Erlander (som ju var socialdemokrat) kunde vara så rolig”.
Svenska flaggans dag 6 juni
… minns jag inte ens att vi firade när jag växte upp. Jag tror att flaggan var hissad i skolan och att fröken eller magistern nämnde att det var Svenska flaggans dag, men inte var det t.ex. någon samling vid flaggan. Hemma på gården hissade vi inte ens flaggan. Svenska flaggans dag infördes 1916 och 1983 omvandlades denna dag till Sveriges Nationaldag. Inte firades denna dag så värst mycket mer efter det, men när nationaldagen 2005 blev ”röd dag” så har firandet kommit igång lite mer i alla fall. Sveriges Televison satsar betydligt mer, men inte går det att få svenskarna att fira som i Norge t.ex.
Midsommar
Midsommar firade vi framme i Mellby by på den lilla sneda ängen precis efter Smedjeån när man kommer från södra Mellby. Vi ungar plockade massor av blommor till kransarna. Tanterna samlades på eftermiddagen och band kransar och klädde stången. Efter kvällsmjölkningen kom farbröderna och majstången restes. Någon spelade dragspel och så var det traditionell dans kring majstången.
På midsommardagen brukade det, när jag var ung en gång för längesedan, vara folkdanslag som hade dansuppvisning ute vid Strandlyckan. Så kanske det är fortfarande – det har jag ingen koll på.
Eivors krönika 