Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Mellbystrand’

Farmor Hilda och farfar Per år 1900

Min farmor Hilda Pålsdotter föddes 1880 på Munkagård i Ysby och farfar Per Bengtsson 1869 i Kövlinge. De gifte sig 1901 och bodde första tiden som gifta i Uddekulla i Ysby.

Ännakulla

Ännakulla, Mellby 10

1904 köpte de ett litet lantbruk, Ännakulla (eller Ännekulla?), Mellby 10 i Södra Mellbystrand. Köpeskillingen var 7 150 kr. Det var skiftet närmast  havet intill Skummeslövsgränsen strax söder om Ejdervägen.

IMG_0126

Min far Nils Persson har pekat ut platsen där gården låg och det var mycket nära stranden. Bilden ovan är tagen på den platsen på nyårsdagen 2009.

I Köpekontraktet står det:

Till Per Bengtsson i Uddekulla upplåter och försäljer jag, Nils Hansson,  härmed min egande hemman 1/32 mt (mantal) No 10 Mellby i Laholms socken för en av oss öfverenskommen köpesumma stor Sjutusenetthundrafemito kronor och följande villkor.

1: Fastigheten tillträdes den 15 April d.å. i det skick den nu befinnes med utsådd vintersäd.

2: Köpeskillingen skall utgöras sålunda, att köparen öfvertager i fastigheten varande in-tecknig å tretusen kronor, belånad i Östra Karups Sparbank, sjuhundra kronor erlägges denna dag, Niohundrafemtio kronor erlägges den 15 juli 1904, Ettusenfemhundra kronor erlägges genom en å tillträdesdagen utfärdad skuldförbindelse. Återstoden Ettusen kronor erlägges kontant å tillträdesdagen…

Där är fler punkter i köpekontraktet än de jag skrivit här, men de är inte enkla att tyda. Hur som helst ingick alla kreatur, foder, friska potatis med mera i köpet.

img_0492

Detta är en bild på farfars KONTRA-BOK från Vallberga Mejeriförening år 1918-1919.

På den står Mellby Strand skrivet i två ord och i den står det prydligt präntat hur många kg söt mjölk som har levererats varje dag.

På första sidan står det: I ladugården bör den strängaste renlighet städse råda. Korna får ej utfodras med unket eller mögligt foder, skämda eller frusna rotfrukter och rotblast, ej heller potatis eller rofvor i för stor mängd.

Mjölkningen förrättas med torra, rena händer. Mjölken silas direkt i transportkärlen, och böra dessa under tiden från mjölkningen till afsändningen icke förvaras i ladugården, utan om möjligt i det fria. Under vintertiden måste dock tillses att mjölken ej får frysa.

Då mjölken ej genast sändes till mejeriet, får mjölk från skilda mjölkningstider icke sammanblandas förrän båda äro ordentligt afkylda. Mjölk under de tre första dagarna efter kalfning (råmjölk),  skvättar från sin-kor, sur syrlig eller eljes felaktig mjölk får ej sändas till mejeriet.

Detta är en annons i en almanacka som vi har från år 1900.

Mellbystrand och mitt föräldrarhem 20-talet

Denna bild är från 1920-talet.

Det är boningshuset på gården Ännakulla där far föddes. Husen såldes 1918 och användes som dispensär, det är dispensärpersonal på bilden. Dispensär var en inrättning för förebyggande verksamhet mot tuberkulos. Antagligen var det bra med havsluft. Efter ett åsknedslag 1928 brann husen ner.

Farfar sålde också marken 1918. Ingen kunde väl på den tiden drömma om hur värdefull denna mark skulle bli. De få tomter som finns väster om Kustvägen säljs idag för enorma summor.

Bild från 1920 på den strandade skutan Scwalbe. Rester av vraket var synliga ända in på 1950-talet.

Laholms lantförsamling/Mellbykrok

Jag hittar uppgifter på Internet om Laholms lantförsamling som enligt beskrivning är samma område som sedermera kallas Laholms landsförsamling och sedan Laholms landskommun. Den del av Laholms lantförsamling, som ligger i sydväst utåt stranden, har tydligen från uråldriga tider ägt benämningen Mellbykrok

Julstormen 1902

I min fars pärm med tidningsurklipp finns det ett klipp från Laholms Tidning om Julstormen 1902. Där står om Henning Brodd som berättade om stormen juldagen 1902. Han hade nyss tillträtt ett litet lantbruk ca 150 meter från stranden. Henning Brodds lantbruk var granne till Ännakulla. Så här står det om den stora julstormen på SMHI:s webbplats:

”Natten den 25-26 december rasade en mycket häftig storm, som strax efter midnatt övergick till NW, och drev upp havsvattnet 8 fot ofer vanligt vattenstånd å härvarande kust. Vattnet steg till och med upp i sängarne i flera hus vid hafet och Lagan, så att innevånarne måste fly upp på vindarne eller från husen om natten. Nästan alla hustak skadades något, många mycket af stormen, äfven flera större kreatursstallar, så att många kreatur blefo ihjälslagna och ännu flera skadade. Telegraf- och telefonledningar ha blåst ned utmed vestkustbanan, och banvallen har skjölts bort af böljorna på sina ställen, så att trafiken å samma bana har måst inställas under flera dagar. Mycken skog har blåst ned”.

Ett mudderverk kastades upp på land i Halmstad och kallbadhuset i Varberg totalförstördes. Denna storm blev startskottet till ett varningssystem med symboler som hissades upp vid utvalda kuststationer. Väderrapporter i radio kom först 1925.

Hästhackningt-1

Hästhackning på Mellby 10

1918 köpte mina farföräldrar Mellby 11 som låg någon kilometer in i landet där jorden var bättre. Farmor, farfar och de tre sönerna flyttade alltså från stranden och husen och marken såldes.


image-12
Enligt lagfartsbeviset, som kostade 50 öre, köpte farfar gården för 17 000 kr. På köpebrefet finns stämpelmärken à 75 kr, 20 kr och 2 kr.

MellbyungdomarMellbyungdomar omkring 1920

Bakre raden Pontus Pålsson, Karl Nilsson, Gurli Alvida, Rut och John Pålsson. Främre raden Harry Anderson, Gunnar Wennström, Theodor Pålsson, Gunnar Andersson och min far Nils Persson.

Hemmason på en gård i södra Halland 1920

Nedanstående artikel har far skrivit och den var publicerad i Höksbladet 1987.

Tänk att gå efter ett par hästar en vårdag och höra fågelsången och höra knittret i sel donen. Nils Persson minns hur det kändes den gången på 1920-talet att vara hemmason på ett 30-tunnlands jordbruk i Mellby. Och vi väljer en vårdag i april. Tonåringens var dag såg ut ungefär så här:

Väckning vid 6-tiden och direkt ut i stallet där far redan börjat att utfodra hästarna med hackelse och havrekross. Redan här märks skillnaden på dåtidens och dagens mera specialiserade jordbruk. Förutom hästarna, som skulle ”tankas” för det tunga vårbruket, var det ett litet menageri av andra djur, ett fåtal slaktsvin, en eller ett par modersuggor, kor, kalvar, får och höns. Jag fick ta hand om rengöringen av de 4 – 5 korna. Far ryktade hästarna, ett viktigt arbete på den tiden. Hästarna ryktades med tagelborste och så ströks dammet av mot skrapan. Sedan knackades dammet av på gången bakom hästarna i ”stövrader”, som kunde bli olika romerska siffror.

Då mjölkningen var klar började utfodringen av korna. Foderstaten då, frånsett mera fack mässigt sammansatta kraftfoderblandningar och ensilage, var väl i stort sett som nu, rot frukter, hö och halm. Så var det dags att gå ut till vägen med mjölkkannan. Denna lastades på en specialtillverkad ”mjölkabår” och så kördes den ut till vägen, där den hämtades av mjölk skjutsen.

Nu har nästan en timme gått och det är frukost och sedan är det hög tid att köra ut och harva. Jag selar på och ute på gårdsplanen knäpper jag korstömmarna, hänger tornistrarna med hästarnas mellanmål av havrekross och något halmhackelse på ena bogträt och kör ut till harven där jag spänt ifrån föregående kväll. Så hakade man fast draglinorna i hammeltyget, smackade på hästarna och så var vårarbetet igång. Yrkesstoltheten krävde att man körde så raskt som möjligt och man tyglade med tömmarna, men man hade också kommando-ord till hästarna: ”håmm” för höger och”hit” för vänster, Om hästarna reagerade för dessa är jag ej helt övertygad, men de användes allmänt. Då hästredskapet skulle backas hette det ”rygg”. Då man skulle stanna hette det, som väl alla vet, ”ptroo”. Detta kommando åtlyddes ögonblickligen, såvida inte djuren var uppskrämda av något.

Det påstods att detta ”ptroo” var svårt att uttala för den som använde snus. Läpparnas vibration gjorde att hela laddningen kunde gå ut i geografien. Då man kört ett par timmar, kom det i regel ut någon med förmiddagskaffe, och då hängde man på hästarna matsäckar, och satte sig själv i dikeskanten för att vila och avnjuta kaffe och smörgåsar.

Efter en kvart eller så var man färdig igen och nu gick det lite lättare, man hade bankat trä tofflorna något så när rena från jord, fast det dröjde inte länge förrän de voro lika tunga igen. I den stilen gick dagen med avbrott för middag och eftermiddagskaffe och så blev det kväll. Då spände man ifrån, bankade tofflorna för gott och körde hem. Nu var det god fart på hästarna. Sedan man selat av och hästarna fått vatten och foder var arbetsdagen slut.

Om någon yngre generation läser det här tänker de nog det här är ju rena stenåldern. Och det är ju ett halvsekel gammalt. Är det kanske någon pensionär, som minns hur avstressande det var att gå efter ett par hästar en vårdag och höra fågelsången och knirket i seldonen.

Ja så gick det till när farfar/morfar var ung … /Nils Persson

När fars bröder Harald och Gunnar blev vuxna flyttade de till Halmstad och min far Nils blev kvar på gården. Det var inte själv klart att han skulle ta över gården, men jag tror det blev så på grund av hans dåliga syn. Far hade läshuvud, men var mycket närsynt och fick inga glasögon förrän han blev vuxen.

Hästuppvisning lögnäs

Hästuppvisning i Lögnäs

Längst till höger min morfar Janne Paulsson. Med på bilden är också mina morbröder Ernst, Otto och Axel. Min mor Edith är född i Lögnäs.

Läs gärna mer i min krönika Lantbruk i södra Mellby

 
Annonser

Read Full Post »

Första världskriget

Det enda jag egentligen har hört berättas om första världskriget är att de inkallade var mycket trötta på att äta lax.  Det fanns säkert mycket gott om lax i havet på den tiden. Det var ransonering bland annat på kaffe och socker.

image-10

1917 skrev min far nedanstående vers i sin mors poesibok. Kriget pågick för fullt, far var 12 år gammal och det var brist på mat och mycket annat.

 

Det tjugonde århundradets 17:e nyår

Då talas det mycket om födan, gunås

Mest om hur mycket bröd man får

”Båd” morgon och kväll är det ”päror och sås”.

”Päror” måtte det väl bliva

men då randas den dag

att även beslag

på ”päror” det skall bliva.

NP

 

image-9Denna s.k. ko-tia har jag i mina gömmor. Sådana här sedlar gavs ut under första världskriget p.g.a. att det var brist på silver.

 

Andra världskriget

I början på september 1939 var det fortfarande mycket vackert sommarväder. Mor har berättat att hon var ute i Mellbystrand och badade vid krigsutbrottet. I början av kriget var det stort kaffekalas hos fiskaren Albert Brodd. Då hörde dom flera flygplan flyga förbi. När kriget rasade var de som bodde vid kusterna tvungna att mörklägga sina hus. Flygplanen följde kustlinjerna på den tiden. När kalaset var slut och det var dags att skiljas åt pratade de om sin rädsla för att det skulle dröja innan de skulle kunna träffas igen på grund av det pågående kriget. 2014-01-24 061

Hallandsposten måndagen den 4 september1939

2014-01-24 060

Hallandsposten tisdagen den 8 maj 1945

 

I april 2010 besökte vi koncentrationslägret Auschwitz och förintelselägret i Birkenau där cirka en och en halv miljon människor mördades.  Det är oerhört svårt att förstå att detta kunde ske så nära Sverige och för inte alls så länge sedan.

Det var mycket märklig stöld av denna skylt i Auschwitz 2009. Skylten är funnen och tillbakalämnad.

Den 15 april 1944 såg min far ett amerikanskt jaktplan störta vid

Svensfält, Skummeslöv

I juli 1992 var det ett gäng entusiaster som grävde upp resterna efter det störtade planet vid Svensfält . Jag tog med far ut dit för att titta när dom grävde. Dom tittade knappt upp när vi kom, men när far började prata om att han var ögonvittne eller i alla fall öronvittne blev dom jätteintresserade. En reporter från Laholms Tidning tog sedan också far med dit och skrev ett reportage:

Jag hörde en flock plan och gick ut för att titta, men jag kunde inte se några då det var låga dimmoln, men jag hörde dem. Plötsligt syntes en blixt eller låga på himlen och ett plan störtade. Jag cyklade de ca 400 meterna till nedslagsplatsen och var bland de första där. Det slog upp flammor från hålan där planet störtat. Piloten låg 60 meter därifrån. Fallskärmen hade inte löst ut ordentligt. Efter en stund kom fjärdingsman och tidningsmän.”

Nils tog cykeln och cyklade hem igen. Han selade hästarna och fortsatt med vårbruket.Länge hade kriget varit en del av vardagen.

– Om man var ute och cyklade om kvällen kunde man rätt som det var få en ficklampa i an­siktet och en man med gevär frågade vem man var och i vilka ärenden man var ute. Det kom inkallelseorder till nästan var och varannan. Det var flera plan som störtade i trakten runt Laholm, berättar Nils. Jag tror att det var svenskar som sköt ner planet som störtade vid Svensfält. – Jag hörde inga skott, men det skulle vara omöjligt att höra eftersom planen dånade så.

Nils tror att planet var på väg mot Hamburg. Planet som störtade var en Mustang, normallastat skulle det vägt 4,5 ton.”

Svensk Flyghistorisk Förenings webbplats kan man läsa följande: Skummeslöv Svensfält: Minnessten över Löjtnant Edward E Phillips  från New Jersey som omkom 1944-04-15 när hans Mustang P-51B-1-NA, 43-12126. USAAF 355 Fighter Squadron, 354 Fighter Group störtade.

Svensfält

Minnessten

1975_London_2_05

Adolf Hitler på Madame Tussauds vaxkabinett fotograferad när vi besökte London 1975. Längst ner i källaren fanns denna inglasade vaxdocka föreställande den fruktade diktatorn.

 

Ransoneringskort

I Laholms landskommun fanns Lagans kristidsnämnd som inrättades 1941. Kristidsnämnderna lydde under Statens livsmedelskommission. Det var till kristidsnämnderna alla fick vända sig för att få personkort. Med personkortet fick man inköps­kuponger för kaffe med mera. Christer som är född 1944 hade ett eget personkort.

  

ransoneringskort

 

Det var alkoholransonering från 1917 och ända fram till 1955. Det krävdes att man hade en motbok för att få köpa alkohol. Gifta kvinnor (!), ungdomar under 25 år och personer utan fast bostad kunde inte få någon motbok. Ransonen varierade under årens lopp. Restauranger fick inte servera alkohol utan mat. Bilderna nedan är på min fars motbok.

 

IMG_0487

IMG_0483

Krigsvintrarna

Vintrarna 1940, 1941 och 1942 var sällsynt kalla och kallades allmänt för krigsvintrarna.

10 mars 1940_2

Här är det min mor och far, Alfhild och Arne Brodd som poserar på isbergen. Foto: Fritz Brodd

10 mars 1940

Bilderna är tagna den 10 mars 1940. Det var väldiga isberg ute vid stranden.  Vad jag vet har det aldrig varit så stora isberg i Mellbystrand sedan dess.

Vargavinter 2010

December 2010 var den kallaste decembermånaden sedan mätningarna började i slutet på 1800-talet. Bilden nedan tog vi på nyårsafton på samma ställe som bilderna ovan.

Nedan ett par bilder på M/S Saltkråkan vid piren i Jönköping annandag jul.

 

 

 

 

 

 

Väderrapportör i Mellby

I Mellby fanns det en väderrapportör som hette Vilhelm Johansson. Han bodde i ett hus vid Fabians vre´, i hörnet när man kör 24:an från Laholm ut mot Mellbystrand och svänger ner mot södra Mellby och Skottorp. Huset är rivet och en rondell är byggd där huset låg.

Farbror Ville mätte vattenståndet i Smedjeån kl 8 varje morgon 365 dagar om året från 1908 till 1920. Han rapporterade uppgifterna till Hydrografiska byrån i Stockholm. För det fick han 10 öre om dagen. Under de 12 åren fick han ingen löneförhöjning. Han fortsatte att mäta väder i 50 år. Under de åren var det i Mellby varmast den 10 juli 1940 och den 30 juni 1947 med +35,5 grader. +38 grader är det varmaste som har uppmätts i Sverige och det var i Målilla 1947 och lika varmt var det i Ultuna 1933.

Kallast var det i Mellby den 20 februari 1940 med 32 minusgrader. Jag har svårt att tänka mig att det varit kallare än så i Mellby efter det att fabror Ville slutade rapportera väder.  Köldrekordet i Götaland lär vara minus 38,5 grader i januari 1918! Det rekordet står sig än idag februari 2010 trots att det vintern 2010 slås rekord efter rekord. Mer snö än någonsin på många håll i södra Sverige och rekordmånga dygn med minusgrader. I Jönköping har det varit 59 dygn i sträck med minusgrader.

Bilden på Vilhelm Johansson är tagen ur Mellbyboken som gavs ut 1990

 

Krigsbarn från Finland

Mer än 70 000 finska barn skickades till Sverige. En stor grupp kom till Laholm och barnen, som inte kunde ett ord svenska, hade namnskyltar om halsen. Nästan alla familjer som hade möjlighet tog emot minst ett finskt barn. Heikki född 1936 kom till mina föräldrar och Solle till Emmy och Gunnar i affären.  Mor och far tyckte mycket om Heikki. I början pratade han förstås bara finska och han pratade mycket så mor och far blev förstås lite trötta eftersom dom inte förstod något av vad han sa. De första svenska ord han lärde sig säga var enligt far; ”tyst påg”. Jag hörde far berätta det för Heikki och hans mor Vieno när vi besökte dem i Finland 1970 och dom skrattade gott åt det.

Heikki blev rädd när han hörde ljud och såg sken som påminde om bomber eller liknande, så han hade nog varit mitt i kriget i Finland. Heikki började skolan i Mellby och lärde sig svenska mycket bra. När kriget var slut åkte han tillbaka till sin mamma i Finland. Heikkis pappa levde inte och jag vet inte om han hade omkommit i kriget redan innan Heikki skickades till Sverige. Våra föräldrar höll kontakt med Heikki och Vieno i alla år och Heikki var och hälsade på ett par gånger på 1950- och 60-talet. Mor, far och jag hälsade på Vieno och Heikki i Helsingfors 1970. Vi flög från Torslanda i Göteborg och det var min allra första flygresa! Vi blev mycket väl mottagna.

Det måste ha varit ett oerhört stort trauma för alla dessa tusentals barn att skiljas från sina föräldrar och bli skickade på tåg via Haparanda (!) till ett land med ett helt annat språk. Resan gick inte över Östersjön på grund av risken för minor. Mor och far blev oer­hört fästa vid Heikki och jag tror att det även för dom var ett stort trauma när han åkte tillbaka till Finland. Men kanske var dom helt inställda på det, eftersom dom hela tiden höll kontakt med Heikkis mamma Vieno. Hon skickade presenter, skrev ofta brev och skickade telegram efter att han flyttat tillbaka. T.ex. har jag två böcker MANNERHEIM MINNEN som mina föräldrar fick till julen 1951. Heikki ringde emellanåt och kom och hälsade på några gånger. Hösten 1995, ett par månader innan far gick bort, var Heikki och hans fru och hälsade på far. Far var ganska skröplig då.

clip_image006clip_image004

Från finska staten fick alla som tagit hand om krigsbarn en medalj och en fin bok om Finland. Medaljen som våra föräldrar fick har jag nu.

Text på baksidan av medaljen: BENIGNITATIS HUMANAE, FINLANDIA MEMOR

Läs gärna mer i min blogg.

 

Read Full Post »