Min fars bror Gunnar började jobba som bilförsäljare redan 1928!
1968 firade Richardssons Bil AB 40-årsjubileum. Då var det en artikel i Hallandsposten med rubriken 40-årsjubilerande bilfirma vars chef är född i Mellby.
Denna bild togs nog alldeles i början av min farbror Gunnars bilförsäljarkarriär (1928)
Utdrag ur artikeln:
”Disponent Gunnar Persson Richardssons Bil AB är Mellbypåg och gjorde sina första lärospån hos Frode Svensson i Laholm.
Mitt intresse för bilar började redan i barnaåren berättar disponent Persson och vad var då naturligare än att jag tog jobb på en bilverkstad. 1928 började jag på Richardssons i Halmstad och det första kontraktet med Ford skrevs.
Herr Persson visar en bild från den första bildemonstrationen – en Ford modell A. ”Det var grejor det – då. Herr Persson visar också stolt upp en bild på en Ford 20 M modell -69. Alla Fordar modell -69 har en bra nyhet som standard, nämligen det s.k. rullbältet.”
Fars bror Harald var också bilintresserad och poserar här någon gång på 1920-talet vid en Chevrolet Sport!
Far fick inte ens ta körkort på grund av sin dåliga syn. Det var nog inte så kul när han hade så bilintresserade bröder.
Bild på min mans morfar som tog körkort 1921.
Denna bild på den ”30 000:e Fordvagnen” som kördes mellan Ystad och Haparanda har jag fått av en gammal arbetskamrat. Den är tagen påsken 1925 och det är hennes föräldrar som kör bilen på Riksettan. En person som var med på deras rundresa har tagit bilden och i albumet står det ”En ny bil i förgrunden och ett gammalt hus (Brahehus) i fonden”.
Ända fram till 1962 gick Riksettan genom lilla Gränna och Rikstvåan genom Laholm och ram till 1958 gick Rikstvåan till och med genom smala Norre Port i Halmstad.
Denna bild är troligen från 1930-talet. Strandhotellet i bakgrunden byggdes 1927. Bilen av märket Ford hade nr 184 och var en av de första bilarna i Mellby. Den hade tidigare använts som taxi i Laholm. Bild från Mellbyboken.
Ovan en bild från 1946. Det är granntösen Ulla med föräldrar som är på söndagsutflykt med traktorn som hennes far Helmer byggt själv. Året var 1946. Han byggde ytterligare en liknande traktor av en gammal brandbild från 1930, en GM, och den rullar fortfarande i Mellby hos Ullas bror. Tack Ulla för att du delade med dig.
Besök gärna Svedinos bil- och flygmuseum i Ugglarp norr om Halmstad som har en av Europas största samlingar av gamla bilar och flygplan.
Far fick frisedel. Den var utfärdad i Veinge 1925 för värnpliktige Nils Arvid Persson. Orsaken var hans dåliga syn. Av den anledningen fick han inte heller ta körkort, men traktorkörkort fick han så småningom. Mor tog heller aldrig körkort och jag har frågat henne varför. Hon svarade att hon aldrig trodde att de skulle få råd att skaffa bil och därför tyckte hon inte det var lönt att ta körkort. När mor och far fick det bättre på 1950-talet tror jag att hon ångrade sig, men då tyckte hon nog att hon var för gammal. Hon hade säkert också fullt upp med oss fyra barn och alla sysslorna på gården.
Det var säkert hälsosamt att inte ha bil. Det var till att cykla i stället. Jag minns många gånger när far skulle på sammanträde i Laholm. Då skyndade han sig in från åkern, eller vad det var han höll på med, tvättade sig och cyklade de sju kilometerna till Laholm. Moped skaffade han någon gång på 1950-talet. Jag tror det var en Husqvarna. Den var i alla fall blå och såg ut som en cykel med hjälpmotor på. Men vad jag minns cyklade han hellre än åkte moped.
Fast att far inte hade körkort så var han ordförande i ”Mellby med flera byars vägsamfällighet”. När jag var i tidiga tonår fick jag uppdraget att på fars gamla skrivmaskin skriva Mellby m.fl. byars vägsamfällighet på en hel hög med inbetalningskort. Jag tyckte det var jobbigt att skriva denna långa radänga.
Här en bild på den gamla vägskrapan som användes till alla grusvägar i samfälligheten. Bilden är tagen 1987 och det är min son Ola som sitter vid ratten.
![clip_image004[4]](https://eivor.files.wordpress.com/2008/12/clip-image00441.jpg?w=381&h=296 "clip_image004[4]")
Vår närmaste granne Siv A. hade en sådan här häftig bil och anlitades till att skjutsa realister från Ränneslöv 1961.
Jag har av Sivs dotter fått veta att bilen var en Ford Prefect från 1930-talet som hennes far Helmer hade sågat av så det blev en cabbe.
Christer köpte sin första bil strax efter han tagit körkort 1963. Det var en Volvo PV, 1953 års modell, omlackerad i en brun färg, och med registreringsnummer N 11378. Nästa bil blev en Ford Anglia, årsmodell 1961, ljusblå och med ”bakvänd” bakruta så kallad ”ledigalördagar-bakruta”. Den kostade då 1 500 kr.
Hasses första bil var också en Volvo PV fast svart.
Bilden på Hasse är tagen i storebrödernas gemensamma rum. Drömmen var nog inte en vanlig Volvo PV.
Christer och jag delade rum och där gjordes en del farliga grejer. Bland annat monterade vi en sänglampa och vi skarvade en sladd genom att tvinna ihop alla fyra tåtarna. Far undrade varför propparna gick! /Hasse
Första gången jag körde bil var på min 18-årsdag (man fick inte övningsköra innan). Hasse hade då en Folkavagn och han var snäll och åkte med mig ut till stranden och där lät han mig köra.
Min första bil var en Volkswagen (Folkavagn, Bagge, Bubbla) 1966 års modell – se bild nedan. Den köpte jag 1973 på Motor Halland i Halmstad. Den kostade 6 000 kr. På den tiden tror jag att min månadslön var 1 800 kr så det var mycket pengar. Ett litet sparkapital hade jag så det fick jag tulla på.
Det var en gammal nummerskylt på min bil N xxxxx, men jag minns inte numret. Jag fick åka till ett ställe i Halmstad för att få min nummerplåt bytt till EKB 956.
1972-73 byttes alla nummerplåtar med länsbokstäver ut. Jag och många andra tyckte det var tråkigt att inte längre kunna se var bilarna kom från. Min kompis Ann-Christin och jag roade oss i tidiga tonår många gånger med att sitta ute vid viadukten över E6:an och skriva upp hur många bilar vi såg från respek-tive län. Det var många F och G på somrarna (Jönköpings och Kronobergs län).
Här en bild på en grabb hemifrån och två badgäster vid Erikssons kiosk i Mellbystrand. Det var en SAAB-annons som jag klippt ur en vanlig veckotidning. Den var publicerad i många tidningar.
Körkort
Gertolof körde upp som privatist i december 1966 – se kvitto nedan. Det tillkom en stämplingsavgift på 20 kr. Många som fyllde 18 året innan omläggningen till högertrafik väntade med att ta körkort.
Här är Gertolof med sin första bil, en Triumph Herald
Jag tog körkort i Malmö 1969 (när jag jobbade på MAS). Jag gick på körskola och körkortet blev förstås mycket dyrare än Gertolofs.
Här är vi med vår Volvo 142:a 1969 års modell uppe på ca 2000 meters höjd på Grossklockner i Österrike sommaren 1973.
Högertrafik 3 september 1967
1955 var det folkomröstning angående högertrafik och det blev ett klart NEJ till högertrafik. Ändå beslutade Riksdagen klokt nog i början på 1960-talet att införa högertrafik. Lördagen den 2 september 1967 var det dans i Karsefors och jag var där som vanligt. Men denna lördag var det inte som vanligt på grund av att vi på natten skulle övergå till högertrafik. Dansen slutade redan klockan 24 för att alla skulle hinna hem före klockan 01. Då stoppades all privatbilism och när man fick köra igen klockan sex på morgonen var det högertrafik som gällde. Man fick t.ex. bara köra i 40 km/timme där det annars var 50 och bara i 60 där det annars var 70.
Alla bilister hade fått ett H-märke (se bild till höger) att klistra på instrumentbrädan i sina bilar. En schlager som hette ”Håll dig till höger Svensson” med Rock-Boris spelades mycket i radion.
Cykeltur med släkten i Mellby 2010. Lägg märke till vägskylten på vänster sida. Den skylten står säkert kvar sedan det var vänstertrafik.
El- och bensinransonering 1973/74
I december 1973 infördes elransonering på grund av oljekrisen. Minst varannan gatlykta var släckt och man fick inte ha advents- och julgransbelysningar tända ute. Det var verkligen mörkare än vanligt denna jul- och nyårshelg.
Den 8 januari 1974 infördes även bensinransonering. Alla som hade bil fick bensinkuponger (se bild nedan, jag hann knappt börja använda mina kuponger). Jag jobbade i Eslöv och bodde i Staffanstorp. Det hade det goda med sig att jag började samåka med två herrar som hade samma resväg till jobbet som jag. Bensinransoneringen varade bara i 21 dagar. Bensinpriset höjdes när ransoneringen var slut till 1,45 kr per liter för 97/98 oktan.
Min bror Claes jobbade extra på Hurtigs 1973–1974. 91 öre per liter 98 oktan kostade bensinen innan ransoneringen.
Vid Hurtigs bensinstation i Laholm på kvällen den 7 januari 1974 uppmanades kunderna att låta bil nyckeln sitta i och lämna sin bil vid pumpen när dom gick in och betalade. Där var hela tiden många bilar i kö, säkert ett tjugotal i snitt hela tiden. Min uppgift var att köra undan bilarna och ställa dem där det fanns plats för tillfället och lämna bilen med nyckeln i. När kunden betalat, vilket alla gjorde, fick dom leta upp sin bil i närheten av macken. Ingen höll koll på bilarna eller på att alla betalade sin bensin.
Inga bilar försvann och macken hade inget extra svinn på bensin. Man gjorde avläsning dagligen så det hade synts direkt ifall en enda hade smitit från betalningen, vilket hade varit väldigt lätt gjort i kaoset. /Claes
”Bilismens barndom”
–utdrag ur artikel i Hallandsposten 1974 när Gunnar gick i pension.
”Ett problem i bilismens tidigare skede var hästarna, vilka var rädda för de nya trafikvidundren och ibland råkade i sken när de fick se en bil. Bilföraren var skyldig att stanna medan man försiktigt ledde förbi hästen.
Både bilarna och vägarnas beskaffenhet lämnade mycket övrigt att önska. Det var nästan ett under om man kunde företa en längre bilfärd utan att råka ut för punktering eller något annat missöde. Vad vägarna beträffar minns Gunnar Persson särskilt tre stora stötestenar för bilisten: Hallandsås, Bagareliden i Laholm och Skrea Backe. Dessa var besvärliga att komma uppför med de 20 hästkrafter bilen annu dazumal kunde mönstra.
Idag förflyttar vi oss enkelt världen över och bara två-tre generationer tillbaka var det hästskjuts som gällde bara man skulle in till stan och handla.”
Här en bild på farmor och farfar på väg från stranden in till stan. Jag tror att bilden är från 1910-talet. Paul Svensson hette kusken.
Mopeder, mc och cyklar
Här Christer på sin moped i slutet på 1950-talet (Ingomössa har han på sig). Intresset för mopeder o dyl var inte så stort i vår familj. Jag hade aldrig någon moped trots att vi bodde på landet. Claes var lite intresserad en period, men vi andra i familjen föredrog att cykla.
Denna moped tyckte Claes nog var lite häftig
Han hade t o m en gammal Harley Davidson en period.
Här en bild på en Husqvarna Novolette som började tillverkas 1954 – en sådan hade far. Den är ju inte helt olika dagens el-cyklar. Bilden har jag tagit på Husqvarna fabriksmuseum.
Eivors krönika 